tan ock genom sått personligt deltagande s åe militära öfningarna. I sex år Varkanis bef för ett at Siockholms skatpskytterla års Kompanior, det nioade. och under Acta mn ; okänkte han jemväl såsom medlem afik :yrelsen sina krafter åt den id han såå armt älskade. Djapt känner derföre kåren! en sörg hans bortgång medför ochitrogetig inna skall den gömma hvad han verkat ch velat. — Jag bringar dig, August Sohl-in van, Stockholms frivilliga skarpskytteför-a nings sista tack och farväl! Hvile du ill rid i den fosterjord du så varmt älskade lp ch hvars sjelfständighet du så varmt sträf ji ade att skydda! Hr Richard Gustafsson framträdde derpå ch uppläste följande af honom författade erger : ön plats står tom i ledet! Säg, Hvem är han väl, som dröjer? Vill han ej strida? Är han feg Och sig fur väldet böjer? Så säg då ut, bar han väl flytt Och strid mot veklig hvila bytt? O, nej! Han sänker nu sin arm Och handen vapust tappar, Blott derför att uti hans bam Ej hjertat mera klappar; Han till sin sista stued böll ut — Nu har den tappre kämpat slat. Hvem var han? frågar du. Hans namn Ej flugit viåt kring jorden: Han var en man med öppen famn Och god ej bovt i orden; Han var en bland de få, jag tror, Som i hvar menska se en bror. —L — 2 Han var en utaf dem, som gå För folkets sak att strida; Han var en utaf dem, som stå Ett värn för dem, som lida; Hen var en själ, som stod i brand Af kärlek till sitt fosterland. Han var en man med afeigt ren, Och trogen till dst sista. Och derför på hans bautastea Jag kan den runan rista: Han var, i handling som i ord, En heder för vår hela Nord. Den äldste af denna tidnings muvarande medarbetare, hr Ekgren, framträdde slutligen och yttrade: sTnanan denna grift slutes, må det tillåtas mig att å deras vägnar och i deras namn, hvilka med Atgnst Sohlman samarbetat i ået offentliga ordets tjenst, bringa honom ett sista tack och farväl: ett tack för hvad han verkat gagnande för fosterlandet; ett tack för bvad han gjort för av bereda aktning och inflytande bt detfria ordet, rätt och i ärligt syfte brukadt; ett tack, slutliger, för hvad han varit för dem, som stått bonow närmast ubder bans lifs arbete. Han, hvars ord ljuugade så kraftigt i striden för hvad ban trodde rätt och gannt och fosterländskt, han vär i det enckilda umgänget, i den per sonliga sammwanlefnaden sä blid; -— obonä genheten hos honom att vålla någon ett obehag var så stor, att det knappast var honom möjligt att Rfslå en bön, som till honom framstäldes, att vägra en tjenst, son: af bonom begärles, huru diger den möda, hura stort det offer, ja, huru tungt det bekymuer än kunde blitva, com ett ja kosade hovom sjelf. Den sällsporda välvilja. som utgjorde grunddraget i bans karakter såsom enskild man, skall seut glömmas af dem, Bom med horomkommit i personlig beröring. Minst skall den förgätas inow den krets, som närmast ovgifvit konom, sow arbetat vid havs sida, under bans lodning; sldraminet dock af den, som i fem och tjugo år nästan dagligen tryckt der vävskapsfulla band, som pu kalloat; läst tillgifvenhet och förtroende i den öppna, ijusa blick, som nu slocknat, Hvile i frid den ädle kämpen, den gode, den trogne väsnen!... Ära och välsignelse ät hans minnels Talaren nedläde härvid en lagerkrans åen bortgångnes kisia. Härmed var den högtidliga akten afslutad. Men omkring gratven trängdes de många som viile kasta ännu en sista blick eller eu blomma på den kista som rymde den aflidnes stoft, och snart var af grafvens grus eller kistans bräder intet att se: de doldes afrde blommor, hvarmed sorgen och saknaden öfverhöljde dem. — Mau vände åter tili jernvägsstationen, der detextratåg vänfade, som snart till huivadstaden återförde de i sorgehögtidligheterna deltagande. Dä bantåget ilade förbi den lilla kyrkogården, uvder hvars lindar August Soblman nu hvilar, var hans graf ännu ej fylld. Han är det nu, och på den nyuppkastade kullen hvilar de poiska emigranternas krans, de förtrycktes, de landsflyktiges hyllning åt den frihetsälskande fosterlandsmannner, som hvilar deronder. Följande telegram har i dag på f. m, till 088 ingAtt: Christiania den 10 Juli kl. 10,50 f. m; Fravärende bede vi om på denne mådo at få betegne vor dsltagelse ved Sohlmans grav, hvor vi er tilstede i Tankerne. Hans minde vil hos 08 altid blive bevaret varmt og friskt. Norska Joutnalister. I anledsing deraf att det ej var möjlig! att extratiger bereds plats åt alla som önskade deltaga, och specielt i anledning af den ledsamma omständigheten att en del skarpskyttar, som infdnnit sig för att deltaga, ej kunde få rom ä detsamma, meddela vi, att de dagarne förnt och samma dag pågående trupptrassporterna togo i anspråk ott sä bitysligt smal vagnar, att detej var möjligt att för det i fråga varande extra tåget erhålla flere, än dem, som medföljde. Dagens telegram meddela, att franska mi nisteren iovlemnoat sin afskodsansökan till Mac Mahon, men att han vägrat mottaga densamma. Anledsiugen till kabinettets be slut att resignera var följande, Omedelbart efter Unions suspendering, derför att deana