STOCKHOLM den 10 Jii. August Sohlmans likfärd. I går antöriroddes åt den sista bvilan de jordiska qvarlefvorna af redaktören dr Aug, Sohlman och den späde son, som följde fadren i hans förtidiga graf. Det var påförhand kändt att liken skulle med en ångslup föras från E!gö till Rintmästartrappan och derifrån i likvagnar till centralstationsn, hvarifrån det egentliga liktåget skulle utgå med Huådisge kyrkogård, der dr Sohlmans fru eger sin familjegraf, till slutligt mål Till följd häraf tyldes redan vid tolftiden Skeppsbron, Sloitsoch Lejonbackarne m. f. ställen, som tåget skulle passera, med ska ror at menniskor, hos hvilka — att döma efter deras yttre hållning — den vid dylika tillfällen framträdande hvardagsayfikenheten tycktes undanträngd af ett djupt deltagande för det så plötsliga slutet på en ädel och gagnande bana och för dea talrika fa milj, som genom heanes afslnining lemnades utan stöd. Ett så allmänt deltagande torde alirig hafva ledsagat någon enskild man inom värt samhälle på hans sista färd, möjligen wed undantag af Angnst Blanche. Dr Sshiman var också under lifvet en i vidsträckta, högst olika kretsar mycket känd personlighet och omnständigheterna vid hane död egnade att framkalla det lifligzste medlidande. Den långvariga och storartade likfärden erbjöd äfven många moment af den mest gripande verkan, af hvilka dock intet torde varit jemförligt med det isin enkelhet så rörande tillfället, då ångslupen Cal XV med sin dyrbara laddnisg af döda vch let vande lade till vid Räntmästaretrappan och mottogos af ftskilliga bland den dödes när mare vänner samt medlemmarne at Aitonbladeta redaktion, Samtliga fartyg via Skeppsbron bade hissat flagg på half stång, och uuder djup tystsad i det herrligaste sommarsolzken lade den lilla, i svart drape rade slopen till vid land med sina båda blometerprydda kistor scch sin lefvande frakt af sörjande, bland hvilka den ädla enkan med sin af sorgen böjda, men dock icke brutna kestalt, omgifven af siva sju barn från tjugnu till fyra ärs ålder, tilldrog gig störata uppmärksamheten. Sä suart lopen lag: till, gingo ätskilliga närmare vänser om bord för att helsa de sörjande, och på år Sohlmans redan förut af kransar och blommor öfverskylda kista nedlades ytterligare 3:na Jagerkransar, från Aftonbladets redaktion, från dess arbetarepersonal och från Stockholms simsällskap, hvars ordförande den aflidne varit, samt en kolossal krans af lager och eklöf med hvita liijor, hrilken å Stockholms skarpskytteförenings vägnar fästet på kistlocket af föreningens ötverbefälhafvare, major Ekman: Ean krans, prydd med band i de polska mnationalfärgerna, .öfverlemnades ä härvarande polska emigranters vägnar a! hr Bukowski, till tacksamhet för de verksamma sympatier, Sohlman alltid visat medla roe af denna förtryckta natioaslitet, Derna krans ned lades sedermera å den igenmyHlale grafven. Etter en kort stand fördes de båda kistorna i land, dr Sohlmans buren af skarpskyttar, af hvilka en afdelning bildade häck på stranden, Fru Sohlmsn med sina barn gick derefter och sedermera kommo närmare nläg. tingar och vänner, hvilka i vagnar tilltyggalade vägen till bangården. Sist kom skarpskyttekären, klädd i parad, men utan ger vär, Vid centralstationen möttes det långa sorgetåget af ett stort antal högtidsklädda vänner och bekanta till den aflidne, bvilka stodo i begrepp att å det väntade exiratäget följa honom till hans sista hvilorum. Här mötte ock skarpskyttarnes musikkär, och vid tonerna af en af Randel för Oscar I:s begrafning komponerad rsorgemarsch, buros de båda kistorna af skarpskyttar från likvagnen till en öppen, med svart klädd vagn i midten at jernbantäget. Sedan de der blifvit uppställda de två katafalker, som hade sin plats i vag nens midt, sedan omkring dem uppställt sig en hedersvakt af skarpskyttar, sedan det haifva tasental personer, som erbållit bil jetter, intagit sika platser, då gled det långa, af meilan tjugu och trettio vagnar bestående tåget. sakta ut ur banhallen. Fram gled det mellan en lefvande häck al menniskor, som kantade banan genom hela hufvadstaden och till och med längt ut på landsbygden, och som med tyst och akt ningafullt deltagande betraktade den hög tidliga färden. På flera ställen ntefter ba I nan kastades kransar och blommor ned öfver de båda kistorna och från skarpskytteförenin gens södra skjätbana, som tåget passerade I förbi, flaggades på hall stång. KL half ö ankom täget till Huddinge sjation och strax derefter anträddes vandringen till den när i belägna kyrkogården. Vid den nyss nämnda sorgemarechens toner öch vid de darrande ljuden från klackorna i Huddinge kyrkstapel, börjades den sorgliga vandringen upp till den mm miga kyrkogården, der Aug. Sohlmans gra? vär redd i den familjegraf som tillhör hans