Aftonbladet – 9 juli 1874, sida 3

lidanden. Almas lif var nu mycket bittert. Tolf, månader bade förgått utan -att bringa henne nägra underrättelser frän de Vigne; hon visate ännu lika litet om honom, som då bon låg fjettrad på sjukbädden i Reubens stuga. Det bref hon tillskrifvit honom från Montressor hade förkomwmit och aldrig nått sin bestämmelseort. Då hoa cj erhöll nägot svar, skref hon ånyo på ett sätt, som skulle kunnat röra ett mycket mera bårdt och mot henne fördomsfullt sinne än de Vignes. Detta bref fick hon omkuverteradt tillbaka; blott alltför väl kände hon igen den raska, manliga stilen, hvårs bokstäfver ej gllvo tilikänna, att handen darrat vid nedskrifvandet af hences namn. DÅ först insåg hon hela vidden af sin olycka. Han trodde henne vara falsk, tog skenet för sanning. bannlyste henne ur sin aktning ock försköt henne utan all ransakning. Han bevärdigade henne ej ens med att gifva akt på hvad hon kunde hafva att säga, han dömde henne ohörd och af alla Almas qval var för henne intet så bittert som insigten om att han på så lös grund byggt sitt förtroende till henne. Orättvisa var för Alma nästan något outhärdligt och Huppväckte alla hennes stoltaste känslor. Hvem som helst annan skulle. hon aldrig kunnat för låta och hon skulle ej heller för någon an nan tedlåtit sig att taga sitt försvar. De Vigne tilligaf hon allt och tänkte mindre p5 sin egen oförrätt än på de qval ban måste hafva lidit. Med all sin sydländska liflighet, besati hon en hög grad af sjelfbekerrsknivg. Hor hade nu tillbringat ett helt är hos Moly mux utan att vågon anade, det blotta näm nandet af de Vignes namn som ett tve emgadt svärd genomträngde bennes bjerte