Aftonbladet – 9 juli 1874, sida 3

— ——— — nn henne och qvinnorpas afued är alltid densamma. Naturligtvis yttrar ingen sitt ogillande till mig, men jag vet att ganska konsiderationslösa anmärkningar blifvit gjorda. Snart skall ingen vidare ettersträfva Violets band, då hennes galna böjelse för öfversten hunnit stadgas till ett faktum i allas bedömande; derföre vidhåller jag det nödvändiga för Violet att inom kort göra ett fördelaktigt parti. Att afslå ett sådant anbud som prins Carls är en ren galenskap — en furste, som skulle kunna välja sin brud från bvilket kungligt hof som helst i Europa. Ett vägrande svar skall aldrig blifva sändt till prios Vallenstein. Jockey Jack, alldeles uttråkad af sin hustrus långa utgjutelse, vände sig till Violet, som under sista delen af samtalet inkommit i rummet. Mildt och vänligt sade han till henne: Du borde kanske öfverväga innan du så afgörande beslutar dig. Du vet, att jag mycket håller af Sabretasche och uppriktigt värderar honom. Jag erkänner, att man aldrig träffar en så vacker, begäfvad och intagande person som han, och jag tror att han ock var djupt fästad vid dig, men du måste inse, att så länge dea fördömda hustrun lefver — och hon kan ju lefva lika länge som han — finnas för dig inga förhoppningar att ernå den lycka du tänkt dig vinna genom konom; derföre, min älskade Violet, måsts du försöka attresonnera förståndigt; bvad gagnar det till, att du sörjer bort din ungdom och skönhet; kanske skulle det emärtsamma i minnet af din kärlek förgvinna, om du finge något annat att tänka på och om andra pligter toge din tid i anspråk. Du är inte rik, min flicka, och ett hedrande giftermölsanbud borde du kanske ej så alldeles utan betänkande afslö, eller hvad säger ån, Vyts (Ferts)