Aftonbladet – 9 juli 1874, sida 3

Almas karakter var sällsynt högsinnad och ädel; sorgen hade brädmognat hevnes förnuft och sofrat alla hennes känslor till en helig renbet. Ända tills hon så ofrivilligt blottat sina begrepp om trohet, hade Violet ej särdeles uppmärksammat hennes isre väsende eller spårat en skymt af den djupa känsloförmåga det gömde. Alma hade iyckats för alla dölja sin hemlighet. Det var en besynnerlig ställning Alma hade inom den Molymuxska familjen, 9Sonen, som vid första anblicken blef en beundrare af hennes skönhet, trodde att ban här lika lätt skulle vinna seger, som han hrokade eröfra modrens kammarjungfrur. Lady Molymux talade kaappast med herne oftare, än hon i toilettfrågor anlitade heznes ovanligt goda smak och omdöme, Jockey Jack fann Alma vara lika mycket lady som trots någon annan och önskade att hon lefvat i hans ungdom samt att ban då fött göra hennes bekantskap. Som måänaderna framskredo, kände sig Violet alltmera dragen till detta älskvärda, känsliga och i sin takt aldrig bristande väsende; de aft nar, bon lyckades draga sig undan sällskaps lifvet, fann hon en tillfredsställelse att pas. sera på tu man hand med Alma. Allt öm mare blef den vänskap, som förenade den värnlösa artisten med den farionabla, aristo kratiska skönheten. TOLFTE KAPITLET. Tantaliska qval. Det jr julafton. Midnattemessan tonade högtidligt genom Nötre Dames vördnads bjedande hvalf. De talrika ljusen spred sitt dunkla skön omkring altaret, de herr liga körerpa genljödo i katedralen och ge nom den kalla viuterluften klingade långtamt tolfrlaget från kyrkans forn.