Den ton, i hvilken du talar, Violet, är i högsta grad otillbörlig och jag kan inte! längre med tålamod uthärda din dårskap... Violet ryckte till som af någon häftig . sisk smärta, men svarade med mycken fatt ning: Inte ens mamma har rättighet att så benämna den känsla jag hyser för honom. Han är värd en längt bättre och ädlare kärlek än min, och jag gaf honom mitt trobetslöfte, då verlien log emot oss; skulle jag nu svika det, då olyckan vändt våra öden till sorg. Pläga mig aldrig mer med dessa diskussioner; lät dem en göng för alla vara slut? Jag skall aldrig gifta mig; ait framdeles söka öfvertaia mig dertill biir lika gagnlöst som pu. Endast Gad vet, om vi någonsin e hvarandra mer här på jorden, men om han lefver eller dör, är jag för alltid bunden vid homoom. Hennes sköna ansigte var fullkomligt förg löst och hon sammanknäppte bänderua så härdt, att ringarne lemnade märke i fingrarne; i hennes röst låg någonting, som borde väckt sympati i äfven det kallaste sinne, men hennes känslolösa mor bringades deraf icke ens till tystnad. År detta ditt fasta besiut? sade hon gensträfvigt, Jag skall då underrätta prins Wailenstein, att min dotter beslutat sig för ett nunnelif, emedan hon dödligt förälskat sig i en vacker rou6, som räkar vara en gift man, Den historien blir sedan för ho nom en njutning att berätta i Tuiierierna, der det finnes en massa af förnäma damer, hvilka med förtjusning skola lyssna till och kolportera de anmärkningar, som kunna göras öfver dig. t Mamma kan säga hvad mamma behagar. Å svarade Violet med dämpad röst.