Aftonbladet – 8 juli 1874, sida 3

hon, då hon någon gång tvangs att deltaga i sällskapslifvet, all sin förmåga att synas glad och sorglös. Wallenstein trängde in i den täta krets af beundrare, som ständigt omgaf Violet. och då han mot morgonen lemnade balen, tänkte han för sig sjelf: Hvem kan den fördömde. gifte mannen varal.... Nimporte! Jag skall komma henne att glömma honom. Då kammarjungfrun lossade briljantdiademet ur lady Molymux hår, gjorde äfven hon upp sina planer. Om nu korten spelas väl, kan jag göra lady Violet till hertiginna af Wallensteln-Seidlitz. Detskulle blrga säsongens bästa parti! Harmlist. att det icke skall hända Sabretasche sägonting — han går osårad ur alla strider. Om han med sina bref icke närde hennes svärmiska tankar; skulle ton kanske kunna bringas till förnuft; emellertid måste jag behandla henne allvarsamt. Om jag blott lyckades öfvertyga Violet om, huru enfaldig en dylik romantisk känsla är — i det äktenskapliga lifvet rent af odräglig. Hennes toiletter kosta ganska mycket. Jag måste hafva de der spetsarne — endast trehunda guineer, en bagatell -— och jag tror inte sömmerskan lemnar dem, utan att jag betalar af något på min räkning. Fjolliga varelse! Jag betalade ja för fem år sedan allt hvad jag var skyldig, men gådana menpniskors anspråk växa med hvarje dag. Jag måste få Violet bortgift och det utan dröjsmål; jag skall nu blifva sträng emot henne, Molymux hade kommit att öfvervintra. i Paris. Corralyne med sina vackra omgifningar var obeboeligt och i London kunde man, utan att strida emot god ton, icke slå sig ned förrän i Mars; grefvinnan, trött vid att lefva på resande fot i Italie a annorstäden, bade därför beslutit dg