Aftonbladet – 8 juli 1874, sida 3

och varaktigheten af hennes känslor. Innan jag reste från England, testamenterade jag henne hvad jag eger; det är ej mycket, men nog att göra henne försörjd. Låt någon uppsöka henne och, om hon sjunkit i den djupaste dy, så föranstalta att min förmögenhet kommer henne till godo. Om ryktet talat sanning, skola mina efterlemnade medel åtminstone förskona henne från att drabbas af samma öde som andra, af Castleton öfvergifna, fått lida. Lofva mig hvad jag bedt, de Vigne — eller du, Chevasney — lofva mig, eljest kan jag ej dö i ugn. Uti denna, fullkomligt redigt framställda begäran hade han samlat sina sista krafter, Jag lofvar dig, sade de Vigre med hes och läg röst. Curlys slocknande blick ljusnade af tacksamhet. Om du finner att hon ännu älskar dig, belöna henne då inte ovärdigt! Blekare och blekare blef de Vignes ansigte och allt hårdare grep hans hand om sängkanten; efter några ögonblick framhviskade han med en suck: Måtte Gud stå mig bi att äfven hålla detta löfte! Dessa ord fäldes för öron, gom här i verlden aldrig mer skulle förnimma något ljud; den döendes hufvud blef allt tyngre och tyngre; lemmarne ryckte till några gånger och medvetandet flämtade som en slocknande lampa; mörkblåa skuggor lade sig under de insjunkna ögonen, och likgom-dröjande och motvilligt, lemnade lifvet dessa ännu sköna drag och denna manligt kraftfulla gestalt. Andedrägten blef allt långsammare. och dog så småningom bort; bröstet höjdes af en lång, djup guck; med den frammumlade hanien hvisks aing min mor — Alma! — han vände pig på den sårade stäun ogh allt var slut.