Aftonbladet – 8 juli 1874, sida 3

väl från deras sida, som till följd af meningaskiljaktigheter varit hans motståndare, förspörjas sådana, vitnånde om lifligt del tagande och varmt erkännande. Vi tillåta 038 såsom ett vitnesbörd härom återgifva följande or1 ur, den uppsats, hvarmed berättelsen om den sorgliga händelse, som bortryckte dr Sohlman, beledsagas af Göteborgs Handelstidning, en samtida, till hvilken olika meningar i vigtiga frågor under de senare åren hade ställt Sohlman sågom en afgjord motståndare. Handelstidningen yttrar bland annat: En af Sohlmans stora egenskaper var hans fullkemliga oegennytta, både såsom enenskild och ofentligman. Ingen skall kunna säga om honom, att han någonsin lockades till en handling eller ett enda ord af slem vinning. Han omfattade de stora samhälls frågorna ej blott med öfvertygelse, utan med värme, som kunde, i vissa frågor, varda lidelgefull. Deri låg hans på en gång styrka och svaghet såsom det offentliga ordets man, hans styrka, i det intet ord verkar mer, än det som utgår från brinnande nitälskan; hang svaghet, emedan han häraf hänfördes till ofördragsamhet och missuppfattning af oliktäpkandes bevekelsegrunder, hvarigenom hans stridesätt mer än en gång vardt sådant, att personliga brytningar uppstodo, som lätt kunnat undvikas, — — — — — Hans politiska mening var ofta, särdeles på senare tider, icke vår, och ordskiftet under det fransk-tyska kriget stannade icke inom tidningarnes spalter. Det brutna gamla vänskapsbandet vardt aldrig rätt återknutet, men gerna ville vi knyta det igen öfver den öppnade grafven. Hans värf är lyktadt, och snart skall det vara så för den ene efter den andre af dem, som deltagit i den nyss förflutna tidens politiska strider. Andre skola följa efter, mön på vida mera banade stigar. Detvarder lättare då att icke gå vilse, än det varit förut. Derefter må också föregångarne på publicitetens fält dömas, om domen skall fällas oväldigt. Kamp och storm var August Sohlmans lif; det blef ock hans död — yttrar en af hans samtida; Men på kampen oct Btormen har nv följt gratvens Kvila. Och Vid grafven står sorgen, makag och barns. djupa sorg och. vänners innerliga deltzgande, Och efter grafven följer minnet, minnet af hvad han verkat och af hvad han velat godt och fosterländskt. Om det intryck gorgebudet framkallat i brödrarikena vitna uttalanden i dessalands förnämsta organer, Så yttrar t. ex, det danska Fedrelatdet: I några: och tjugu år Kar Hans solida begäfning, politiska mogenhet och manliga karakter gifvit Sveriges främsta tidning hennes bestämda prägel, och det skall knappt finnas någon, som helt och hållet kat fylla den plats, hans plötsliga död i full mannakraft lemnar tom. Han har under denna långa tid varit en trofast arbetare för den nordiska :enhetssaken, Han inställde sig här sksom frivillig år 1848 för att offra sitt blod för henne; han svek henne icke under de svära tidörna, utan bar upp fanan, när många afföllo; han stiftade den nordiska nationalföreningen och var alltid, när de nationella lidelserna blossade upp, redo att tala förnuft och billighet. Men framför allt var han dock god svensk. Hans landsmän ha hans förständiga och i många riktningar ineigtsfulla ledning af deras mest spridda politiska organ ofantligt mycket att tacka för, och i synnerhet stå dei tacksamhetsskuld hos hans energi och personliga inflytande på många af den gamla ståndsriksdagens medlemmar, för det att deras representationsreform slutligen kom till ständ. Och hvarje god sak hade i honom icke blott en vältalig förespråkare, utan en tjenare, som var redo att offra så väl sin person som sina penningar, så länge hans ekonomiska vilkor tilläto det.: Vi ha i honom förlorat en uppriktig och tillgifven vän, och vi veta, att många landsmän, hvilkas vänskap han wid sina icke sällsynta besök här i landet hade vunnit, eller somi Stockholm kommit i åtnjutande af hans stora gästfrihet och tjenstaktighet, skola dela den känsla af saknad och sorg, hvarmed vi hedskrifva dessa ord. Kjöbenhavnstidningen Dagbladet säger, efter att ha omnämnt de svenska samhälls: angelägenheter, i hvilkas behandling Sohlman kraftigast ingripit: Han var en bland de svenske frivillige, som 1848 kommo hit för att deltaga i vår strid mot öfvermakten, och allt sedan dess har han städse med en värme, som knappast kunde vara större hos någon dansk, och med en kärnedom om danska förhållanden, som mängen dansk kunde afundas honom, sträfvat, så långt han kunde det, att gagna vårt fädernesland, hvars välgång i hans ögon var lika betydande med hela nordens. Hans bortgång ur de svenska publicisternås krets är en stor förlust för hans fädernesland och en icke ringa sådan för Danmark. aan ed anv rand -—— — )rh-ztrztz—