Aftonbladet – 8 juli 1874, sida 2

STOCKHOLM den 8 Juli. Mer än fyra decennier ha förflutit sedan Prins Carls isrättning för fattiga och van vårdade barns i hufvudstaden blef stiftad, hufvudsakligen gesom Johan Olot Wallins och Olof af Wannqvists nitiska bemödanden. Inrättningens lokal, från början en egendom vid Adolf Fredriks torg var visserligen rymlig och temligen beqväm; men den blef likväl en kasern och barnen måste föra ett isoleradt lif, äfven nödvändigt derföre, att åtskilliga af barnen hade sådana föräldrar eller anhöriga, med hvilka det icke alltid var nyttigt att de kommo i berörins. Men ehuru barnen sköttes med all omsorg, Verkade dock kasernlifvet, jemte saknaden at föräldrahem; menligt på utvecklingen af derag kroppsoch själsförmögenheter. Derom blef inrättningens direktion allt mera öfvertygad, och 1860 beslöts att förlägga uppfostripgsanstalten på landet. Till den ändan inköptes för 175.000 kronor största de len af den natursköna Gålön, belägen omkring en mil på andra sidan om Dalarön. Denaa egendom, som har en stor areal. erbjöd åtskilliga fördelar med afseende på den id som skulla utföras. Den kunde delaz i mindre lotter eller bemmansbruk; åtskilliga sådana funnos der redan och flera kunde genom uppodling och nybyggnad östadkommas. Arrendatorerna af dessa hemmans bruk skulle hvardera mottäga, vårda, föda och kläda, med ett ord tagdt blifva foster föräldrar för ett visst antal barn; i allmänhet 4 på hvarje hemmam Arrende skulle erläggas, men för hvarje fosterbarn erhållas en viss årlig ersättaing, bestämd till 130 kronor för hvårje gosse och 120 kr. för hvarje flicka. Erkännag bör att denna ide var förträfflig, men äfven att stora svårig heter skulle möta vid åensammas utförande Det var er stor uppgift att göra dess: arrendatorer till nitiska fosterföräldrar och att välja sådana; men äfven dethar lyckats särdeles väl — tack vare den förträfflige sygslomannen, som helt och hållet lefver för och i denna uppföstringsanstalt. Med barnens undervisning är aå ordnadt, att, enär iatagningsåldern är bestämd til mellan 6 och 10 år, gå barnen större delen af året först i emäbarnsskolan, och sedan i den egentliga folkskolan; derjemte undervisas åe i slöjdskolan, men den öfriga tider användas de af fosterföräldrarne till sådant vid jordbruket och i hemmet förekommande arbeten, hvilka dels bsreda fosterföräldrarns någon fördel, dels, och det är hutyudsyftet, vänja de unga vid arbetsamhet redan fräs den tidigaste åldern. Skolan är belägen vid hufyudgården, Stegsholm, der sysslomanpen hr C. A, Lundbäck har sia bostad. Undervisningen besörjes afen lärare och er lärarinna. I början aiJulimånad snställes årsexamen och terminsafslutning i närvaro af di. rektionsledamöterna och andra personer, som intressera sig för denna uppfostringsanstalt. I år den 3 i denna månad förättades års: examen i närvaro direktionsledamöterna: Ötverståthållaren frib. af Ugglas (ordförande) pogsess. Odelberg, bankokommissarien Dahleren, handlandena OC. E. Forsberg och F. Wiberg, slagtaren F. W. Frögren, körsnären P. N. Bergström, polismästaren Sund ström och kandl. E.; Kock. På särskild inbjadning medföljde äfven v. polisdirektö ren i Kjöbenhavn Oldenburg. Bankokom; Dablgren, som lifligt intresserar sig äfver för denna inrättning, hade under ett par dagar särskildt sysselsatt sig med densammas inspektion och för sådant ändamål besökt alla arrendegårdarne. Åtskilliga af dessa besöktes äfven af de här ofvan nämnda herrarne. Både det anställda muntliga förhöret med barnen i de under terminen genom: gångna undervisningsämnena och uppvisningen i vapenföring och exercis, utförd af de äldre gossarne, gick särdeles väl, till heder för såväl läraren som lärjungarne. De se nare — derag antal utgjorde omkring 80 — voro snyggt och väl kiädda (icke i vågor slags uniform) i hemmagjorda kläder; de hade ett friskt och frimodigt utseende, som andra barn på landet med god vård hafva. Någon skillnad mellan dem och åboarnes på ön egna barn, af hvilka omkring 20-erhål lit undervisning i skolan, kunde icke skönjag, och äfven det var ett godt Vittnesbörd I för uppfostringsanstalten. Likaså de fram lagda produkterna af barnens arbetsskickllighet: snickeri-, träskärnings-, svarfvare-, i korgmakeri-, sömnads-, sticknings-, väfnadsm. fl. arbeten. Af hela denna uppfostringsanstalt, hvilken är och måste vara ganska kombinerad, ty den utgör ju en hel verld för sig och i den verkar ett stort antal familjer för samma mål, fick alla det intryck att den t