Aftonbladet – 7 juli 1874, sida 2

KetL, Man nar iuvsat fabva Mina Ord Sm, av jag satte konungamskten öfver lagarne, att od drömde om, jag vet ej hvilka regeringssombinationer. grundade på gedtycke och absolutism. Nej, den kristliga och franska monarkien är, i sitt sjelfva väsende, en modererad monarki, som ej har något attläna af dessa äfventyrsregeringar som lofva en guldålder och föra till afgrunden. Denna medererade monarki medågifver tillvaron af två kamrar, af hvilka den ena är utsedd af suveränen, inom bestämda kategorier, och den andra af nationen, enligt den af lagen föreskrifna rösträtt. Hvar skall man härjl finna plats för godtycket? Den dag, då ni och jag skola kunna gemensamt athandla Frankrikes intressen, skolen I erfara huru enigheten mellan folket och konungen har satt den franska monarkien i tillfälle att under sekler korsa deras beräkningar, som j endast kämpa mot konungen för att beherrska folket. Det är icke rätt att säga, att mia politik står i strid med landets sträfvanden. Jag vill ha en kteruppbyg gande och stark makt. Frankrike vill det ej mindre än jag. Dess intresse dritver det till en sådan, dess instinkt fordrar det. Man söker varaktiga allianser; hela verlden inser, att blott monarkien kan gifva oss sådana. Jag vill i nationens representanter finna vaksamma medhjelpare för undersökandet af de frågor, som stå under: deras kontroll; men jag vill ej hafva dessal ofruktbara parlamentariska strider. ur hvilka ! suveränen alltför ofta utgår försvagad och vanmäktig; och då jag förkastar denna från utlandet importerade formel, som alla våra nationella traditioner förkasta, med dessl! konung som herrskar men ej styr, känner jag mig också vara i fullkomlig harmoni med önskvingarna hos denna ofantliga majoritet, som icke begriper dessa fiktioner, som är trött vid dessa lögner. Fransmän! Jag är färdig i dag, likasom jag var det i går. Franska huset är uppriktigt och lojalt försonadt,. Samlen eder med tillit bakom det. Må det vara slut på vår splitt ring och må vi endast tänka på fädernes landets olyckor! Har det icke lidit nog? Är det icke på tiden, att med det sekel gamla konungadömet återgifva det välmåga, trygghet, värdighet, storhet och hela den följd af fruktbringande friheter, som I aldrig skolen erhålla utan det? Verket är mödosamt, men med Guds hjelp kunna vi fallborda det. MBå hvar och en i sitt samvete öfverväga det närvarandes ansvar och tänka på historiens stränghet. Libert8 har från sin korrespondent å krigsskådeplatsen i Spanien motisgit en berättelse om slaget vid Estella, af hvilken det framgår att de republikanska truppernas nederlag är långt allvarligare än man iMadrid vill medgitfva. Korrespondenten, som var ögonvitne till striden, skrifver från Larraga den 28 sistlidne Juni: Slaget vid Estella slutade i går afton med ett nederlag för marskalk Conchas trupper. Förlusten är mycket betydlig. Antalet döda och så rade uppskattas till 3000 å 3500, och dertill kommer dessutom de många fängar som togos af carlisterne. Blarvd de fallna är marskalk Concha, som dödligt sårades af en kula i det ögonblick, då han i spetsen för kavalleriet gjorde en choc för att hin dra större delen af kanonerna att falla i fiendens händer. Den 25 Juni på morgonen uppbröt i två kolonner de trupper, som varit koncentrerade vid Larraga. Den starkaste af dessa båda afdelningar, vid hvilken Echague och marskalk Concha befunno sig, gick öfver Oteiza i riktning mot Villatuerta; den andra, som kommenderades af Martinez Campos,l gick till höger om den första å vägen mellan Lorca och Cirauqui. Carlisterna gjorde blott föga motstånd den dagen och drogo sig tillbaka till de mellan Villatuerta och Åbarzuza varande starka posi tioner, som betäcka Estella. Den republikanska hären mistade denna dag blott omkring 50 man. Den 26 antog striden en häftigare karaktär. Conchas artilleri be sköt med 68 kanoner de höjder, på hvilka carlisterne uppkastat sina förskansningar, och denna kraitiga eld satte Martinez Cam pos i stånd att rycka fram från Lacar, en liten by norr om Villatuerta, till Abarzuza. Då marskalk Conchas här med eg förlust af blott 500 man lyckats intaga denna position, tycktes den skola komma att nu slata striden med en lysande seger, ty de tre vägar, på hvilka carlisterne erhålla -förstärkningar, lifsmedel, vapen och ammunition, voro afskurna. Dessa fördelar bländade utan tvifvel generalstaben, som satte sig före att omringa och tillintetgöra hela den carlistiska styrkan, För utförandet af en sådan plan fordrades emellertid en större truppstyrka än Concha förfogade öfver. För att afskära carlisterne från hvarje kåtertåg, måste man dessutom fördrifva dem från höjderna och för att detta skulle låta sig göra måste höjderna tagas med storm af infanteriet. Detta försökte man ock den 27; men carlisterne, som nu tydligen sågo hvad deras motståndare lade an på, hade samlat en betydlig del af sin styrka på venstra flygeln, och efter att ha tillbakakastat flere anfall, som Martinoz Campos gjorde, företogo de en energisk of fensivrörelse, som slutade med ett stormande bajonettanfall. För detta måste den republikanske härens högra flygel hastigt vika tillbaka och slutligen öfver gick detta återtåg till vild flykt; alla positioner utrymdes i största oordning, Oarlisterne läto emellertid ej förleda sig till att fortsätta förföljelsen, utan kastade sig i stället öfver Abarzuza,; som försvarades af jägarbrigaden Blanco. Efter fem å sex fruktlösa angrepp togo carlisterne slutligen denna plats, vid hvars försvar bataljonerna Alcolea och Puerto Rico blefvo fullständigt upprifna. — Efter att ha vunnit denna vig tiga fördel gingo carlisterne lös på härens centrum, Eckaques demoraliserade soldater I togo nu benen på ryggen och segrarne voro nära att bemäktiga sig 32 kanoner, då b Concha lät kavalleriet rycka fram och spet. ä 1 sen för detta bröt in på carlisterne, som genom denna choc hindrades från att taga kanonerna, man likväl tillfogade kyrassiererne och de hvita husarerne fraktansvärdal,