Aftonbladet – 6 juli 1874, sida 2

Woronzoffvägen. Både han och jag tänkte ofta på Curly den-dagen, när vi med uppmärksamma ögon följde. hans, regemente, hvilket ömsom strömmade uppför bröstvär., nen, ömsom störtades ner igen bland rök molnen derunder, och vi undrade om han var bland dem, som nedtrampades och kfoz sades af de öfverlefvandes: reträtt, der så mycken äkta engelsk kallblodighet gjorde sig gällande; att de lindrigt sårade, kratlande bland kamraternas. lik, under ätertåget skrattade öt sitt eget elände, Sent på aftonen kom Kennedy, en af Ourlyssergeanter, och berättade för de Vigne; mig och några andra en af dessa hjeltebragder, som utmärkte sig för så mycket personligt mod och en så olycklig lön. Han berättade tillåragelsen med sina torra, korta ord på ett sätt, som för oss fick sin vältalighet af de rykande bröstvärnen framför och de öfverfylldahospitalerna bakom oss. Vi voro bland de första i Redan, skall majorn veta. När jag fick syn på stogarne att de voro så fö, och korta de som funnos, tänkte jag: här komma vi.aldrig upp. Men öfverste Brandling; hän hoppade utan tvekan ned i grafven och kafvade sig, vig som en katt, opp på andra sidan; vi följde efter, det var klart, och knogade oss opp för brögtvärnet; då drogo ryssarne sig bakom tvärvallarne: för att skjuta på oss, när vi stucko fram. Jag vet icke hvad som kom åt nägra af de våra, ty de ställde sig bare, att ladda och ge rotevis eld, i ställe, för att följa officerarne upp på, vall men det är följden af att de så länge ligga i löpgrafvarne och. skjuts tills det bläser eld äpphkör.. Öfyersten fick derför icke många med sig, närhan: hoppade ned på skyttbanken med figarren i mur som om allt. sammåns blott varit ph lek. Intet understöd fanhs; och söm vi icke vöko manstarka hog, måste vi också betäcka oss bakom tvärvallarne och der stodo vi hoppackade som får i en kätte och sköto på ryssarne så länge vi hade mögon ammunition. TNE Rn De RAA