Aftonbladet – 6 juli 1874, sida 2

tror att till och med häns stenhjerta skulle svidit vid tahken på de lif, hvilka spildes på Stora Redans bröstvärn. Vi visste, att Curly hade befälet öfvel det regemente af lätia brigaden, som skulle börja stormningen, och vi följde dess gång med pinsam oro, der vi vid Cathearte-bill sågo röken vältra sig ned från bröstvärner och i tjocka mola insvepa de anfallande som kämpade sig fram för att uttröttade och med sprängda leder ånya blifva tillbakakastade. Jag träffade Curly på morgonen samms dag, under det vi väntade på uppbrottsor dres, Med sin vanliga sorglöshet pratade hän med några kamrater, lik honom, iklädda denna obeskrifliga fantasiuniform, som gardesofficerarne funnit för godt att anlägga. Det gamla, glädtiga leendet sväfvade på hans läppar, en pipa, doftande af äkta tur kisk tobak, stack fram mellan de blonda mustascherna och en mössa; som Vitnåde om vinterfälttågets oblida väder, satt vårdslöst på dessa ljusa, silkeslena löckar, öfver hvilka vi under vår skoltid så ofta gycklat med honom. Då vi redo förbi,: önskade jag honom lycka till dagens ärofulla företag; han fällde skrattande några skämtsamma ord om de lagrar han skulle komma att skörda. De Vigne höll in;sin häst ett ögonblick, lutade sig fram i sadeln och räckte honom, som af en plötslig ivgifvelse, sin hasd; en sekund flammade Curiys ögon till af vrede, men i nästa togo hans bättre känslor ut sin rätt och han slöt varmt de Vignes hand i siv; under en betydelsefull tystnad sågo de på hvarandra sösom i fordna tider innan ännu kärleken ej stört deras vänskap. Detta oskrymtadt hjertliga handslag var deras stumma försoning och :afskedshelsning innan vi redo bort på skilda håll, vi till vår linie CathearOs hill Jag tror att de Vigne mer än en gåvg tänkte pä sin skyddsling från skoltiden, när vi från vår post, sågo embrasyrörna på Storå Redan utspy eld och rök, eller när ambulansvagnarne framsläpade fina sorgliga bördor på