Aftonbladet – 2 juli 1874, sida 3

Vid slutet: af) det fält, öfver hvilket kon ilat, hejdadeshon af: en hög inhägnad, som i! toppen at hvarje spjela hade en hvass jerntagg; hon var nära att digna at förfäran; om hon återvände, skulla hon utan räddning. falla i Castletons våld; hon visste att han skulle förfölja henne; att vända em var att möta honom och af honom hade hon ingen barmhertighet att vänta. En gammal man,. som. klippt träden längs inhägnaden och nu var sysselsatt att hopsamla de afskurna qvistarna, sted vid grinden, som Alma just nu kunde skönja i mörkret. Hon rusade fram till honom, sade med flåsande stämma och hopknäppta hände . r: : Släpp mig igenom, släpp mig igenom, för Guds skull ! Den gamle lutande gubben såg med bestörtning och ett vänligt deltagande. -på Alma, Stackars, arma barn, hvart skall ni taga vägen ? För himlens skull släpp mig fört — fört igenom, bönfall Alma, med händerna tryckta mot det vildt bultande hjertat. . Utan vidare frågor öppnade gubben grinden och lät henne passera; hon mumlade: Gud belöne er och började åter springa. Då han stängt grinden och samlat ihop sina risknippor samt tagit upp sax och spade, tänkte han för sig sjelf: Castleton skulle få mig lefvande, om han visste detta, men det var en för vacker-fågel för hans bur. Strax bortom grinden befann hon sig vid ep korsväg, och fullkomligt utan aning om, hvilken som ledde till London, tog hon ef: ter en. sekunds tvekan den högra. Bon sprang och APrang; fötterna blefvo med hvarje steg allt tyngre. genom gyttian, som fastnade på hennes skodon; de långa lockarne fladdrade drypande omkring henne och krafterna började betänkligt aftaga; i hvarje fallande regndroppe och Pprasslande blad tyckte hon sig höra röster af Castle ton utskickade, (Forts.)