Aftonbladet – 1 juli 1874, sida 3

Tressillian verkligen visste eller icke visste af de Vignes äktenskap. Alma erfor det högsta obehag af att längre vara ensam med den obekanta. Äfven hon reste sig slutli gen fäste ännu en gång sina stora, svarta, om hjertlöshet och herrsklystnad talande ögon, på den unga flickans, af ungdom och friskhet strålande ansigte. Hånfullt och kyligt återtog hon: Ni talar ur en hög ton, min unga vän. Om ni icke är underrättad om att han är gift, så är ni att beklaga; vet ni det, så är pi i högsta grad klandervärd, och fin nes det en gnista af blygsel i er karaktär, så hoppas jag, att ni af aktning för er sjelf och af rättvisa mot mig icke återser Granville de Vigne, då jag nu upplyser er om att jag är-hans hustru. Hans hustru, stammade Alma med askgrå läppar, shans hustru! Denna simpla qvinna, med sina elaka ögon och sitt visserligen vackra, men så litet tilltalande ansigte; denna groteska varelse, som i sin lysande teilett mera påminde om en. skådespelerska än om en slady, och ,hvars hela väsende förrådde frånvaron af all själsadel, hon skulle vara hans hustru! Alma, blind i sin tro på och aktning för de Vigne, kunde hafva skrattat åt blotta tanken härpå. Hans hustru! Han, som några timmar förut i ce ömmaste smekningar kallat henne sin egenp och öfverhöljt henne med kyssar, då han talat om deras löftesrika framtid. Hon insåg att detta var en intrig mot honom och hon Ville ej deltaga deri, ens genom att låna sitt öra till dessa usla smädelser. Han kunce aldrig hafva älskat denna qvinna med sive sminkade kinder, målade ögonbryn, grymma ögen och kalla, skarpa röst. Alma vissie icke att det första föremålet för en mars kärlek kan vara en-fullkomlig kontrast till det sista. Ni, hans hustru, upprepade Alma ;med den mest föraktfulla ton och blick. Innan ni gjorde anspråk på att blifva trodd om ätt ega. den titeln, ;börde ni så passibafta rärt er en ladys skick och hållning, att ni