Aftonbladet – 1 juli 1874, sida 2

mai till och med; att Torypartiet kade för sina framgångar att tacka de förbittradel: ölbryggarne och bränvinsbrännarne, hvilka l. af Disraelis regering väntade en reform afl lagen om försäljning af spirituosa. Inrikesministern Cross föreslog då, såsom ett slags tacksamhet för det vid valen skänkta biståndet, flere modifkationer i den bestående . lagen, lvärigönom polistiillsynen delvis in: skränktes och värdshusvärdarne erhöllo tilllåtelse att servera sina vänner i familjens krets, utan något straffansvar 0; 8, v. Det påstås dock, att värdshusvärdarne och bränneriegarne icke äro belåtna med hvad som nu blifvit vännet, Emellertid här denna föga intressanta sak gått till hvila så länge. En större parlamentarisk drabbning skulle emellertid ega rum i går tisdag, Då skulle nemligen den irländske advokaten och partiledaren Isaac Butts motion om upprättandet a! ett sjelfständigt irländskt parlameat (Home rule) diskuteras i underhuset. Då på senare tiden så mycket talats om Homerule-agitationen, har Disraeli ansett det vara i sin ordning att saken blef föremål för offentlig diskassion; det är dock ea känd sak, att tory-ministeren är vida mindre gynnsamt stämd, för eftergifter åt irländarne än Whigpartiet, och man är derför på förhand öfvertygad om att Butts motion icke skall öfvergå till andra behandlingen, utan genast i tisdagens session bli förkastad. Home-rule-partiet i underhuset räknar 60 deputerade, således omkring ?a af alla de irländska representanterne.. Times behandlar den 22 Juni i en ledande artikel den irländska frågans nuvarande ställning och medger att det är omöjligt att slippa undan denna frågas upprepade diskuterande, men anser, att ju mer man betraktar saken, desto mindre oroande blir den, isynnerhet emedan de 60 irländska deputeradena hvarken finna anslutning af det liberala eller det konservativa partiet och derför icke genom deras röster kunna åvägabringa ett systemombyte. Tidningen slutar med ått betona, att Irland både politiskt och geografiskt är eh integrerande del af det storbritanniska riket och skall fortfara att vara det, till dess separatistiska irlän-, dare kunna framställa vigtigare skäl deremot än det hittills lyckats dem. I engelska underhusets sammanträde den 24 Juni debatterades filantropen och sjömansvännen Plimsolls så kallade Merchant Shipping Survey Bill, som går ut på att hvarje kofferdifartyg skall undersökas at sakkunniga, innan det blir försedt med sina handlingar, att all däckslast skall förbjudas under tiden från September till Mars och att hvarje fartygs vattenlinie skall vara tydligt utmärkt utombords. Oaktadt redan i England finnes en efter parlamentsmed lemmen Fortesone uppkallad Jag, som påbjuder en begränsad undersökning, hå dock dess stipulationer visat sig vara ytterst otillfredsställande. Plimsoll upplyste sålunda, att i fjol 1032 sjömän omkommit till följd af rederiernas lättsinne, och att bland de 264 fartyg, söm varit undersökta, hade 234 förklarats alldeles sjöodugliga, 13 hade befunnits försvarliga, ooh med 17 var undersökningen icke ännu afslutad. Det vore sålunda tydligt, att en vidsträcktare undersökning skulle gifva ännu sämre resultat, och han trodde icke att det funnes skäl att befara, att rederierna, för att undandråga sig undersökningen, skulle låta sina fartyg segla under falsk flagg, Såväl parlamentsledamoten Forsyth som den bekante skeppsbyggmästaren Reed understödde Plimsoll; andra talare erkände hans sträfyande, men trodde att det vore klokast att afvakta offentliggörandet af den berättelse, som kommissionen för undersökandet af sjöodugliga fartyg har att afgifva. Lord:Eslington talade emot lagen som förderflig och opraktisk, vattenlinien kunde icke bestämmas och däckslast kunde man ej förbjuda kustfarare. Samuda trodde, att man bäst kunde komma åt redarne genom att påböråa dem ett ansvar och föreslog särskildt att man skulle förbjuda dem att assurera sina fartyg högre än till en tredjedel af värdet, Han ville ha hela lagstiftningen om sjöväsendet för ändrad, och trodde att minst hälften af de olyckor, som nu ega rum, knnde undvikas. Handelsministern Adderley önskade att huset skulle afvakta kommissionens betänkande och upplyste att regeringen sjelf skulle framlägga ett lagförslag på grundvalen af detta. Han vore för öfrigt villig att beträda den af Plimsoll föreslagna vägen. Sedan flere talare yttrat sig blef Plimsolls förslag vägradt öfvergång till andra behandlingen med 173 röster mot 170, sålunda med 8 rösters majoritet. Man uppfattar dock denna omröstning som ett tillkännagifvande att principen i hans lag en gång skall bli verkliggjord.