Aftonbladet – 30 juni 1874, sida 3

den bäste ibland värdar, sade Carlton, en nyligen till Krim ankommen officer. Jag undrar när vi få er tillbaka till England igen; der äro du och Sabretasche och de Vigne ansedde för verkliga hjeltar. Lady Puffdoff och en mängd af edra öfriga beundrarinnor, äro nu sysselsatta att sy och arbeta sina hvita händer förderfvade, för att skicka er och edra kamrater en full ständig uppsättning af alla slags linne och yllepersedlar. Hjeltar, mumlade de Vigne dystert, om de visste derhemma, stt menniskorna här dö i tusental af brist på det oundgängligaste, kunde de på ett bra mycket mera praktiskt sätt visa sitt deltagande än genom att utgjuta. sig i tomma loford öfver hvad som inom ett halfår är glömdt. Du lyckor ju om fältlifvet, gamle kamrat? frågade Carlton. Ja, det är den enda verkliga cayenne i lifvets fadda soppa. Vår cayenne blir nästan fuktig -här, sade Sabretasche, jag erkänner att jag i dessa overksamhetens enformiga dagar någon gång saknat min hvilstol, mina tidningar, ett parti whist och ett godt glas vin, dessa hvardagslitfvets agremens.n Alltifrån vår första bivuak ända tills nu har jag icke hört den sybaritiske öfversten längta efter eller klaga öfver någonting, sade de Vigne till Carlton. Hvartill skulle det väl tjena, log Sabretasche; hvarje umbärande skulle jag villigt underkasta mig, om alla dagar vore lik den tjugufemte Oktober. Härlida dessutom alla så tåligt, att det vore skam, om vi, den första elitkårens män, skulle knota. Berätta oss nu något nytt, Carlton!s Han gaf oss en hel aftonunderhällning af mer eller mindre intressanta myheter: gif