Aftonbladet – 29 juni 1874, sida 2

re med upplysning rörande husslöjdens närarande ståndpunkt inom hvarje län och dejt tgärder till densammas befordran, som re;) an blifvit vidtagna, äfvensom dertill anända medel, än ock med förslag till dessa ! tgärders ytterligare utveckliag, i händelse jl nderstöd af allmänna medel dertill erhöl-s ps, jemte uppgift de för sådant ändamäl!l rforderliga kostnader. De sålunda äskade !l reddelandena ingiogo till större delen un-j! er loppet af 1873, några dock ej förr än j nder de första månaderna af detta år, !l varefter de, som sagdt, blifvit offentlig-! jorda. Inunan vi gå att kasta en blick på j1 eras innehåll, erinra vi i förbigående der-li m, att redan 1873 örs riksdag yttarligare!! kade sjette hufvudtitelns allmänna slöjd-1 nslag med 7500 rdr, att användas till be-! ordrande af husslöjden, för hvilket ända-4 ål sölunda, då häratinnan ingen förändring ! f senast församlade riksdag beslutits, 10,000 1! dr rot finnas anvisade. 1 De nu offentliggjorda upplysningarna från ! e i ämnet mest sgakknunniga myndigheter, : om funnits att anlita, angifva otvetydigt !: tt husslöjden öfver butvud taget befinner! ig på en låg ståndpunkt och lemna näp-j! eligen rum för något tvifvel, att den pål enare tider varit stadd i nedgående. Hvad ! van härvid får förstå med det nyss använ j a uttrycket senare tider, väga vi ej med j: lldeles fullkomlig bestämdhet afgöra; men ! let vill synas oss, när vi betrakta de vanligast nförda orsakerna till husflitens aftagande, att : lessa senare tider något så när sammanfalla j: ned den period af värt lands ekonomiska j itveckling, gom rymmes inom de sista fem : ch tjagu åren. Det skalle med andra ord ! vilja säga, att å ena sidan den friare tull : agstiftningen och den starka utvecklingen Mt fabriksindustrien, Ä andra sidan ett mera ! ntensivt jordbruk, samt vidare den af skogsfverkningen och jernvägsanläggningarna ji öranledda, stegrade efterfrägan å arbetssraft gått jemsides med hemslöjdens gjunande. Derest så är, framträder lätt nog len frågan, om ej den sskernas gång, som wusslöjdens förfall följt i spåren, är en s. . naturlig utveckling, hvilken ej kunnat andvikas, ja som borde komma och som det alls ieke lönar sig att söka motverka. Rösiter ha ej saknats, som utan tvekan besvarat detta spörjsmål jakande. Vi skola anföra ett sådant svar jemte det genmäle, som lerå följt. Den komite, som af Kristianstads läns hushbällningssällskap förordnades att afgifva svar K civildepartemenrtets cir kulär, och gom för detta ändamål satte sig I förbindelse med personer rundt om i orterna, erhöll från sitt ombud i Åsbo distrikt, atom redogörelse för husslöjdens tillstånd, en något litet polemisk trosbekännelse. Väniande sig mot en ströskrift om husfliten i Sverige, som prisar den tid, när bonden var sin egen skomakare, skräddare, träarbetare, ja, t. 0. m. garfvare, anmärker förf. att det ej vore ur vägen att äfvenledes få veta, huru en sådan der mängkunnig bonde i sjelfva verket skötte sin jord, och att, om också en rask man kan göra fem dussin träskedar om dagen, det läter sig betviflas, huruvida skedmakeriet, sålunda drifvet, blir en husslöjd säsom binäring till jordbruket; ordspråket, som säger, att af mänga jern i elden bli somliga brända, och den nationalekonomiska teorien om arbetets fördelning anvisa i stället den rätta vägen och atråda från .eget fuskande, hvarigenom man icke blott undandrager yrkesarbetaren hans förtjenst och tillfogar honom en verklig orättvisa, utan ock vållar sig sjelf en tredubbel förlust, i ty att arbetet blir sämre och i följd af bristande skicklighet dyrare, än yrkesmanvens, samt andra angelägnare arbeten föraummas. Ds:rför anser förf. inga särskilda åtgärder, åtminstone ej någon slöjdundervisning, vara nödiga för vidmakthållande af den hussiöjdsskicklighet, som kan stå tillsammavs med jordbrukets och ladugårdens behöriga skötsel, Dessa invändningar bemötas på ett, enligt vårt förmenande, alldeles träffande sätt af hushållningssällskapets komit, som yttrar: Komitn anser sig härvid böra erinra, att fråga icke är om att beröfva jordbruket någon arbetskraft eller påtvinga någon ort en hemslöjd, der den icke framkallats af befolkningens anlag eller andra särdeles gynnsamma omständigheter, eller der mera lönande arbeten taga krafterna i anspråk. Meningen är att underlätta och utveckla hemslöjden, der den fianeg, att göra dess produktion till egenskap, form och utseende tidsenlig och på samma gång åt dess idkare bereda den största möjliga fördel. Hemslöjden är för den fullgode arbetaren en sysselsättning under ledighet; för den svage och för ålderdomen ett passande och lö nande arbete — för barnet en välsignelserik. När de små se sina föräldrar eller syskon städse syeselsatta med något arbete, vänjas de vid att betrakta fliten såsom naturlig och nödvändig. Sålunda växer hos dem arhetsamhetens dygd och vid sidan deraf förmågan att bjelpa sig sjelfva. När vi omnämnt invändvingar mot ifrågasatta åtgärder till husflitens upphjelpande, har det skett, emedan de — af något så när enahanda slag, som de ofvan återgifna — säkerligen hyllas 8å rätt många häll och väl äfven ega sitt berättigande mot öfverdrifter, hvartill en eller annan förfäktare af hemslöjdens vigt kan hafva gjort sig skyldig. Emellertid böra vi tillägga, att inger af de myndigheter, som nu yttrat sig i ämnet, underkänt den stora betydelsen af husflitens främjande. På sin höjd skulle vi kunna göra ett undantag för vederbörande i Malmöhus län, som visserligen erkänna, stt tillfälle att begagna sig af kringresande nndervisare i väfnadskonsten vore önskvärdt, men att i öfrigt för närvarande ingenting är att göra för husslöjdens befordrande, ty samtliga dess öfriga grenar äro af allt för ringa betydelse, för att påkalla några ktgärder från det allmännas sida, Visserligen har man ock frän ett eller annat håll uttryckt sig något missmodigt om frukterna af hittills vidtagna åtgärder, men eljeat uttalas i mycket bestämda ordalag full visshet bäde om möj: ligheten att uträtta något väsentligt för ändamålet och om den så väl moraliska som ekonomiska vinsten af tjenliga åtgärder till busslöjdens förkofran. Det är också i sjelfva verket tydligt, att jemte mera kon