Aftonbladet – 26 juni 1874, sida 3

betalar rundligt; — hvad äro väl vågra iu sen puvd för h nom, hin är frikosti. som en arab — stolt som fan sj-lf och hatar af innersta bjerta madsme sa femme, Den kup: pen bir mig mera iobringande ech då slpper jag att videra besvära dig, Lucy. Jag skrifver derföre omedelbart rilt din man. Han steg upp och tog sin hatt, men Trefosis hejdade honom. Stanna — vänta ett ögonblick — hura mycket behöfver du? Femtio pund nu och lika mycket i dag åtia d:gar till. O möjligt, jag eger inte hälften. Sä mycket bittre, madame, majoren är då säkrare att vända sig till. Med hans penniogar kan jag börja ett annat lif och kaoske skapa mig ett rätt bygglig! apseende i verliens ögon. Adieu, ma b-llet DÅ vi nästa gång träffss, blir det kanske frsmför domstolen på a dra sidan kanalen. Usling-, hväste Treefusis med en vild blick ur sina svarta ögon. Han skrattade, sInte det ringaste. A!lt det nedriga i d-nnva affär står ensamt på ditt konto. Farväl! bar du någon öm helsning att sända med nig till majoren Våntan, ropide Trefu:is häftigt. Dn kunde få ett af mina armband -Ett! nej jag tackar; min andra plan är bättre. Jag är trött på detta trassel och de Vigne — Msn mina diamanter då — det garniyr han var galen nog att gifva mig — bon försökte-tala lugnt, men rösten skälfde och orden frampressader med ansträngning. (Forte)