Aftonbladet – 25 juni 1874, sida 3

kanske sist af alla känslor slockna i hans bröst och den sade: har hon öfvergifvit dig för en annan, så låt då denme andre behålla henne. Att hastigt döma ech hastigt besluta, var ett af de Vignes största fel; för andra gången bringade han nu härigenom or; och olycka öfver sitt lif. En skymt sken var för hans af naturen öppna och godtrogna sinne tillräckligt att vända hans bättre känslor till håråhet och hans hängifna kärlek i den bittraste misstro. Nu ställde han henne utan miskund bland de falskaste af sitt. kön. Ett ögonblicka efter. tanke borde :hos honom, till Almas försvar, hafva uppkallat de tusende ptvetydiga bevis han hade på hennes barnaoskuld och renhet. De högsinnade tankar, hon senast dagen förut yttrat till borom, borde hafva kufvat hans nyväckta tvifvel och kastat en sträle af sanningens ljus in i hans misstros mörker. I denna sinnenas yrsel, egde förauftet ingen talan, de blidkande minnena ingen rätt; hans sköna dröm var skingrad, förhoppningarnes stolta tempel grusadt och han sjelf qved i dödsångest under dess spillror. Han förde med egen hand giftkalken till sina läppar, tog lögnen för sanning och dukade under för misstron. Huru länge han stirrande satt i dessa våndefulla tankar, det visste han ej; tiden hade kunnat stå stilla eller dagar förgå, det rörde honom icke, ty nu var bonom lifvet vidrigt. Det bultade i hans tinningar och blodet brände i ådrorna, hjertat stod ömsom stilla, ömsom klappade det hörbart, allt under det han satt som förstenad. FN anda AV