Aftonbladet – 23 juni 1874, sida 3

till Dunbar, som i korthet meddelade honom det angelägna ärendet, Det innehöll nemligen en förfrågan, om de Vigne ville byta sig tillbaka på lanciererna och i hans ställe fara vill Krim. Han hade väntat, att de Vigne, som bevisat sig till själ och hjerta vara den mest tappre, outtröttlige och krigslystne soldat, skulle mea den största i ver begagna sig af detta förslag, men blef förvånad öfver den tvekan och obeslutsamhet, hvarmed han nu tog saken i öfvervägande. Jag tänkte du skulle tycka om detta propos, min hedersvän, sade Dunbar, Utz bytet är lätt gjordt och jag skulle ej blitva särdeles tjenstbar i Krim, emedan så fort vintern kommer min bronchitis ansättet mig gå svårt, att jag ej kan vara den härdige soldat, som der erfordras för att med heder fylla min plats, Jag trodde, att du, som i Indien, under striderna med dess svarta djeflar, tycktes föra ett lif just efter din smak, skulle med glädje antaga tillfället att komma i allvarsam tjenstgöring. Ingen kan tycka om fältlifvet högre än jag, sade de Vigne kor:, och att afslå ett sådant anbud skullo sf mig nästan anses Bom ett offer, men omständigheter hafva inträffst, bvilka göra, att jag mäste taga i öfvervägande, hurnavida jag kan eller icke kän resa i ditt ställe. Vill du gifva mig tjugofyra timmars betänketid ? Ja, gerna, min hedersvän. Det anar mig, att du i morgon vid denna tiden låter mig veta, det du redan afsändt dina saker och inspekterat dina vapen. Du skall säkerligen icke kunna motstå den dubbla lockelsen af krigsbragdernas eggelser och sköna turkinnor, skrattade Dunbar. Äfven de Vigne skrattade par complaisance, ehuru Gud må veta huru fjerran glädjen nu var från hans oroliga sinne,