Aftonbladet – 23 juni 1874, sida 3

för att röfva ifrån honom hans nyvänna skatt. Äfven de starkaste nerver blifva understundom svaga ända till vekhet och bjertats minsta farhågor kunna på ett ögonblick växa upp till gigantiska spökgestalter. Hvad är det? hviskade Alma, oroligt följande den bliek, mpd hvilken han Ispejade ut genom fönstret. Iogenting, svarade han undvikande. Hans för all feghet fullkomligt främmande natur förmädde ej bemästra den känsla af ångest, som under några minuter bemäktigat sig honom. Han uppgatf en suck af lättnad, då han i den person, som kom trädgårdsgängen uppföre, igenkände sin betjent Warren, hvilken med brådskande steg och med ett bref i handen närmade sig byggningen, Biljetten var från Dunbar, en af våra majerer, och på utanskriften stod: ytterst angeläget, hvilket föranlät deh nitiske kammartjenaren att med största skyndsamhet skaffa skrifvelsen sin husbonde till handa. De Vigne slet med vresig ifver upp kuvertet och pekade för Alma på dess innebäll, som lydde: låt mig om möjligt få träffa dig tidigt denna eftermiddag; hans ögonbryn rynkades, läpparne sammantrycktes, under det han otåligt ref sönder pappereti små bitar. Med sin vanliga milda ömhet tog Alma en af bans händer i sina och sade bevekande: Måste du gå? Kan du inte dröja ännu en halftimme? Tiden var mig alltid förr så lång när jag inte såg dig, hvad skall den då ej blifva nu? Gif mig endast tio minvter tilllHvilken tortyr för honom voro icke hennes bönfallande ord och åsynen af detiden mystiska halfdagern så häntörande, mot honom ppplyftade 3