Aftonbladet – 23 juni 1874, sida 2

AA Hon hade talat med deniia lidelsofulla vär ma, som hos henne var så naturlig. Hom böjde hufvudet, under det hennes bröst häfdes af häftiga snyftningar. Arma barnt Dessa voro de första, medvetna känslor, som, englarena i sitt omätliga djup, flöto sida vid sida af passionens heta källor. f De Vigne tryckte henne till sitt bj upplyfte hennes ansigte och återkalla(e med sina smekningar rosorna på hennes kinder, Den medfödda ridderligheten ho; honom, hans hängifvenhet och O6gennyita, vi tillit samt alla bättre känslor i hans själ framträdde under inflytandet af hennes kärlek och kommo honom att bäf-sa för de skatter han här tog emot, utaa att få gifva hen ne något tillbaka Under dessa timmar hade hon blifvit honom oändligt dyrbar; han gjorde henne ännu er. fråga: Dyraste Alma! Om din kärlek är så oinskränkt, skulle du då vara nöjd att lefva ensam med mig, skild från sällskapslifvet och dess nöjen, ntan pågon annans beundran och byllning än min? Kunde du för mig och med mig bära verldens spe och begabberi? Kunde min kärlek och mina omsorger göra ; skadeslösa för menniskornas mar? Skulle jag ensam vara dig nog?Icke heller nu förstod aöf hans mening eller gjorde hon sig den aflägsnaste föreställning om det vand, som höll honom fången; hon trodde blott att han ville pröfva hennes känslag styrka, Hvarlsre fråga mig så, sade hon nästa otbligt och sänkte sin hängifsa blick i hanå stora undrande ögon, För dig och med dig är en allsmäktig talisman för mig; ditt leende är min enda salighet, din köld min enda sorg. Du är min Aela verld — hvarföre tviflar du dä