BLANDADE ÄMNEN. — En spjufyer. I den gamla gode tiden, då nan ännu gjorde upp eld med flinta och stål, såg vå Fastings marknad en resande från de nörra terna en af sina Vermlandsbekanta, hos hviken jan bodde, i stället för fnöske begagna ett blad en gammal almanacka, — Hvad, utbrast han, tunna almanackor begagnas som fnöske? — Ja rasserra, gat den tillsporde till svar, de äro derill alldeles ypperliga. Att slmanacksbladet var senomdränkt med svafvelsyra fann den skälmske rermlänningen ej för godt att upplysa. Det för ta vår norrländing gjorde, när han kom hent, var utt taga reda på en gammal almanacka och förjoka dess brukbarhet som fnöske: men den tog cke. Fram på sommar.en hade han det nöjet att je sin vermländske vän hös sig som gäst. och an meddelade honom då sitt almanacksrön samt imru ogynsamt detsamma aflupit. — Får jag se lin almanacka, bad vännen. Ja, det tror jag väl, sade han efser att hafva kastat blick på len, och det förundrar mig älldeles icke att lina almanackor ej fatta eld; de äro ju till Havarandas horisont, men mina äro till Stockholms! Giftermål på spekulation. HF: ru vid namn Anderson betraktar. tydligen åk. enskapet som en affär och hedritver densamma oke föra framgång — Eiötills åtminstone. Henadel FOR ARTEN SAR varade endast några måan. hvilken Srhöll laglig skilsmessa från sin 4 hb vilkug derjemte ålades att betala henne if Ylgt underhåll af 672 dollars. Derefter es hon sig med en mr Shepherd och hade bättre lycka, ity att hon snart bet skild äfven från honom och tillerkändes en årlig inkomst på 3,000 toltars af honom. Dernäst äktade hon sin nuvarande man mr C. D. Anderson, som dock tog let försigtighetsmåttet att först fråga en lagkarl, hurnvida ett nytt äktenskap skulle beröfva henne rätt till vidare underhåll af sina förra män. Svsret måste ha utfallit tillfredsstälande, ty den äkta förevingen ingicks. Nu börar likväl mr Shepherd tycka att han ej behöfver underhålla en;annans hustru och begär derföre befrielse från denna vxnderhållsskyldighet ller åtminstone en betyg nedsättning i summan. fr ARdersori advokat påstår, att bu ge eteende.. efter skilsmessau har ingenting wt göra Med hennes rätt till underhåll. vul-pro-quo. I franska armör användas salåsnor i mängd och för vissa slig af trans porter ersätta de hästar. Soldaten tycker också myc et om åsnan och har gifvit den öknamnet ministre. Detta om allt annat än vördnad vitt nande namn blef för åtskilliga år sedan anled: ningen till ett litet äfventyr, i hvilket fra: ska akademiens ständige sekreterares, hr Villemain, var hjelten. : F. d. ministern och akademikern gjorde vid nämnda tid en resa i Kabylien, åtföljd af sol dater, hvilka bandledde de mulåsnor, som transperterade deu illastre resandens ressaker a. m eu hvarje gång en mulåsna förtjenade en ti rättavisning lit soldaten sitt piskrapp åtföljas af orden: Der har du för det, du, ministre! Vid sia återkomst till Constantineh beklagade sig hr Willemain öfver deuna brist på aktving för hans person. i Ers exceliens skall lugna sig, sade småleende den general, till hvilken han vände sig, era beledsagare mena alls iogenting elakt dermed, Under en expedition, sade han, är det åsnorna som äro lastade med armåns materiel, ofta också med dess lägerattiralj; med ett ord, dessa stackars kreatur äro chargees des affaires de V Etat, säger soldaten. Derat kommer sig det der öknawnet som ni hört och söm bara är en lustighet af någon soldat som är vid gladt lynne. Ministern var den första att gapskratta åt sin snarstickenhet. — Ett medel värdt att försöka. Italienska skämttidningen -Don Sparento har hittat på ett medel mot förnyandet af ds scener, som nyligen föreföllo på bangården Saint Lazar i Paris. — Nå, hvilket medel-då? — Det är mycket enkelt: man behöfver bara tvinga deputerade al högern att taga vägendlängs högra Seinestranden och venstermännen längs vensta stranden, derigenom nndvikas slagsmål och gräl. — Men bona partiatoraa då? — De skulle stiga upp i omnibussarna. — Ja, på imperialen.