Aftonbladet – 22 juni 1874, sida 3

— Jules Janins frårfälle, som berättas i ett telegram af den 19 dennes, utgör en af nyheterna för dagen. Såsom bekant, var han en af Fraxrkrikes och dermed äfven a! verldens främste publicister, särskildt på den literära kritikens omräde, på hvilket hav anskgsietaga första platsen efter Sainte Benves död. Enligt hvad virsdan omtalat, iemnade ham nyligen, till följd af sjuklig het, den plats i Journal des Debats, såsem literär och specielt tecterkritiker, hvilken har i nära 40 år inzehaft, och från hvilkers bas, i kraft af sitt snille och utan någon slaga bevisnisg för siva grundsatser, utöf vade dea mest godtyckliga envåldamakt Bland hans allra senaste uppsatser i denna tidning var, om vi minnas rätt, en baröm: mande artikel öfver F. N Staaffs Cours de la Litterature frangaise. Jauins ofantligt omfärgrrika verksamhet i demna äfvensom andra tidningar och tidskriftar tillfredsstälde deck icke banms otroliga alstringsförmåga, hvilken dessutem visade sig i en betydande mängd romaner, noveller samt större literaturoch kultur-historiska arbeten. Bland dem nämna vi här endast hans största ar bate Barnave, roma samlingarna Voyage de Victor Ogier en Orient samt les Catacombes; la Poesi et Teloquence ä Rome, ett arbete som var särskildt ämpadt att understödja hans kandidatur i fraoska akademien, sam; hans sista verk, Paris et Versailles, il y a cent ans, innehållandes en samling täcka och förträffliga skildringar från lVancien regime. Trots sitt mästerskap sem stilist och oaktadt han ofta ifrågasattes såvom medlem af franska akademien, utestängdes han dock länge derifrån. såsom man anser mer at politiska än lNiterära skäl, och upptogs förs: få år före sin död i de fyrtios höga areopag.