Aftonbladet – 22 juni 1874, sida 2

Så högeligen likgiltig var tonen i detta svar, att Curly, gripande efter halmstrået, började hoppas det de Vigne, som alltsedan sin bröllopsdag varit fullkomligt kall och okänslig för alla djupare intryck af denna natur, äfven var det för sin proteg6e. Om min misstanke synes dig en fördlämpning och du håller af Alma endast som en syster, då bör det icke blifva dig svårt att bifalla den begäran jag ämnade framställa. Hvad menar du? frågade de Vigne kyligt. Alma har försmått mig, svarade Curly. Den sorg han ännu var så ovan att bära förlänade hans qvinligt sköna, rent grekiska drag ett nästan bevekande uttryck. Jag bjöd henne allt, som jag eger att skänka, men hon gaf mig sitt nej, visserligen mildt och älskligt. som hela hennes väsende är, men likväl bestämdt. Ibland är en qvipnas afslag dock icke okterkalleligt; jag tänkte, att du, som har ett så stort inflytande öfver henne, möjligen kunde föra min talan, bedja henne tillåta mig att hoppas och vänta; jag skall gerna tjena lika länge som Jakob för Rachel, endast hon ej absolut atvisar mig. För att vinna En kärlek, skall jag sträfva att göra mig den värdig, j skall skaka af de gamla vanornas ok och mitt förflutna lifs betydelselöshet, jag skall skapa mig ett namn, som kunde hedra henne att bära; hvarje offer och möda är mig lätt, blott jag derigenom kan vinna en skymt af hopp. Han talade högtidligt och ifrigt; det var förunderligt att se de veka dragen eldade af manlig kraft ocn beslutsamhet; hans hängifvenhet för Alma bade skänkt honom en ny och ädlare ginnegriktning.