Aftonbladet – 22 juni 1874, sida 2

vande mannen, stridde med sig sjelf, emot sig sjelf och segrade — han försakade den högsta lycka, som lifvet någonsin bjudit honom, allt under det hans hjerta hetade att sprängas af de undertryckta qvalen, och om menniskohjertat någonsin kunde brista af sorg, säkerligen skulle hans gjort det. Hade denna tortyr varat längre, skulle utgången kanske blifvit oviss, ty huru stark hans heder än var, så var likväl kärleken starkare. De engelska och franska trupperna samlades i Östern och redan under flera månader hade trupptransporterna pågått. Efter fyrtio års fred väcktes nu militärandan till lif och verksamhet; uppbådningsropet ljöd öfver landet, och så väl vid den rikes härd som i den fattiges koja hade mången bitter skilsmessa egt rum. Det unga blodet sjöd af ifver att för fäderneslandet få offras på det ärorika slag fältet, der det dock så ofta, osedt och af ingen aktadt, förrinner. Vi voro, med endast fjorton dagars rustningstid, beordrade till Krim, Der de hetaste striderna väntades, der var vårt stolta regemente alltid användt och färdigt till arbete. Efter att hafva förödt våra bästa år i Londons salonger och sedan vi blifvit mätta på alla dess nöjen, kände vi oss glada att uti verkliga faror få pröfva arm och mod, Under dessa tvenne veckors beredelsetid bade vi fullt upp att göra, med inköp af nya hästar, uniformer, vapen, konjak och öfriga tilll en fältekipering hörande effekter. Ett halft dussin säsongers rosenfärgade souvenirs uppbrändes samvetsgrannt och afskedsvisiterna gjordes, under förmodan att man aldrig mera skulle återses,;