O-LN— V MM henne det lyckligaste som kunde bända; en gång borta, skall jag kanske biifva glömd och — ersatt! Men för vårt sista, okterkalleliga farväl vill jag sjelt välja timmen. Ingen får dervidlag träda emellan mig och Violet — som x8 borde vara min brud inför verlden, sågom hon är det i mitt hjerta. Med ett högtidligt allvar gingo orden ötver hans skälfvande läppar, rösten sänkten till en dof hyiskning och han bortvände sitt hufvud för att dölja en tår. Den godmodigo, rättframme och hederlige Jockey Jack såg med verkligt deltagande på öfverste och tänkte unåer tystnad med förvåning på den dinya, ömma kärlek hans dotter väckt an detta af verlden så litet förstådda sinne, Som genom en hastig ingifvelse räckte han ut sin. hand och svarade: Gör som ni för godt finner, Jag tror otetingadt på er heder. Jag eger inte styrka att skilja er åt, då ri så högt älska hvarandra. Gud hjeipe er båda! Jag litar på er, Sabretaszne, som på mig sjelf. (Forts.)