tot säll nedsaättes Till ett omyndigt barn, derför att staten i åtskilliga riktningar reglerar hans förhållanden. Han spelade blott alltför ofta den despotiske fadren, och många lagar från en senare tid bero lika väl på hans som på arbetsgifvarens enträgna fordringar. Dessa lagar komma emellertid i sista instansen begge parterna till godo, och nu skalle ingen af dem till något pris vilja sfstå från dem. Mundella hade för några veckor sedan, som vi redan omnämnt, inlemnat en bill, enligt hvilken arbetstiden för qvinnor och barn skulle inskränkas till femtiofyra timmar i veckan. Förslaget stötte välicke på något principielt motstånd hos regeringen, och om man undantager Fawcett, som alltid hyst betänkligheter i denna punkt, mötte det öfver hufvud icke någon stark opposi1ien; men reformen förekom mivistern alltför betydelsefull, att kan skulle öfverlemna den åt det privata initiativet: han förklarade derför, att han sjelf i regeringens namn ville inlemna en bill om det ifrögavarande ämnet, och detta löfte har han nu iofriat. Hans bill skiljer sig hufvudsakligen från Mundellas deruti, att den bestämmer arbetstiden under veckan till 56!e timmar i stället för till 54. Den innehkller dessutom särskilda bestämmelser, som förtjena att framhållas; den föreskrifver sålanda, att den nämnda halfva timmen skall användas till maskinernas putsning, att det dagliga arbetet efter omständigheterna kan börja kl. 6, 7 eller 8 på morgonen, men aldrig vara längre än tolf timmar, och att arbetsgifvarne i tid skola underrätta arbetarne om förändring i arbetstidevs början. Åt qvinnor och barn skola dessutom lemnas två timmar dagligen för deras måltider, och om den närmare fördelningen af denna tid skall en öfverenskommelse ega rum, Hurudant än detta aftal blifver, får dock under inga omständigheter af qvinnor och barn fordras öfver 4!2 timmars arbete i ett drag utom mellanliggande måltid, och på lördagen får arbetstiden för dem icke utgöra mer än 6!2 timmar. Billen innehäller vidare bestämmelser med afseende på skolpligtiga barn, Det bör kanske särskildt anmärkas, at billen uteslutande angår de textila fabrikationsgrenarne, som till följd af sin natur fordra en särskild lagstiftning. Det var, som sagdt är, äfven denna gång professor Fawcett, hvilken framställde de starkaste invändningarna. För så vidtsem han, för att tillförsäkra qvinnorna den likställighet med männen, som han vill ge nomdrifva äfven på det politiska området, gick ända derhän, att påstå, att det qvinliga könet har samma arbetsförmåga som det manliga, och att qvinnornas helsa icke tager den ringaste skada genom det hårda arbetet i fabrikerna, kan man trygt öfver. lemna domen derom åt läkare och fysiolo ger. Han framställde dessitom många andra satser, som icke skola hålla streck in för naturvetenskapernas forum och hvilka strida mot hittillsvarande begrepp om qvinnans natur, bestämmelse och organisa tion. Då man hör henom, skulle man tro, att qvinnorna i England skulle betrakta det som en grof förolämpning, om man pålade dem mindre arbete än männen, Deremot skildrade inrikesministern förhållandet så, som skulle fruntimmer och barn helst vilja vara fria och blott uträtta något, derför att de tvingas dertill af sina män, fä der och bröder. Båda dessa hsigter afvika lika mycket från sanna förhållandet. Hvad angår Fawcett, som gjort qvinnans emancipation till sitt lifs uppgift, så vill han ej gå in på att man gifver det svaga könet förmåner med afseende på arbetet, derför att han fruktar, att olikheter i politiskt och socialt hänseende derigenom skall komma att bli ännu ornbbligare. I arbetar: frågan står han i det hela på Manchesterskolans gamla ståndpunkt och, han vill alls icke, att staten blandar sig i arbetarförhållan dena, som enligt hans åsigt skola ordna sig på det förnuftigaste sätt, om de få sköta sig gjelfva. I denna punkt hyllar den eljest ! så frisinnade politikern helt och hållet de bsigter, som rådde under en försvunnen tid. En af hans invändningar, hvarpå han lägger stor vigt, förtjenar att särskildt fram hällas, Om, säger han, qvinnornas och bar nens arbetstid i bomulisväfverierna och! spinnerierna inskränkes till 562 timmar, skall följden deraf blifva, att samma arbetstid inom kort äfven blir maximum för männen, ! ty arbetet är i dessa fabriker inrättadt på ! ett sådant sätt, att qvinnornas och barnens ! biträde är oumbärligt. Härigenom skulle man sålunda medgifva arbetarne hvad de hittills förgäfves fordrat, nemligen en normal arbet-dag på nio timmar och hur mycket den engelska industrien skulle lida härigenom i konkurrens med utlandet, måste enligt Fawcetts åsigt vara så mycket klarare, som den redan under nuvarande förhållande öfverflyglas af den utländska in-!1 dustrien på många områden, I denna punkt! kan iogen gerna disputera med Fawcett.:! enär fakta tala för honom; men att utlandets lyckliga konkurrens skulle vara en följd af! den kortare arbetstiden och icke bero på! andra omständigheter, måste starkt betvif. las, Man bör i det hela taga sig till varal! för att lägga allt för stor vigt på arbets-1 dagens längd... Hutfvudsaken är icke, hurlt FS man arbetar, utan hurn man arbetar, hk Till och med om den i underhuset inlemnade s billen verkligen skulle leda till, att äfvend de manliga arbetarne i bomullsfabrikerna)h blott komme: att arbeta nio timmar om dagen, så skulle derigenom ett af FawcettsÅf hufvudargument förfalla, nemligen att mana med afsigt vill inskränka qvinnans verk-v samhet genom att medgifva henne mindrel?e arbete än mannen. Af hans båda hufvud n argument måste sålunda det ena nödvänj: digt gendrifva det andra. Om man plutli )s8 gen spörjer, hvilket öde ministårens nyal)b bill skall röna, så kan man, på grund at det f mottagande, den erfor i underhuset, ställalr det gynsammagte horoskop för den samma. E Härför talar särskildt deh anslutning, denÅs fann -hosmän, sådana som Hermon, Mun-ÅA della och Macdonald, den senare arbetarnes ÅA specielle representant. -Öfverhusets bifallld anses för säkert. Vv I franska nationalförsamlingens sammand träde förliden tisdag, dagen efter voterink gen om Pöriers motion, uppträdde vics konL seljpresidenten general Cissey och tillkänh lagaf att han icke, såsom blifvit tillkännaSi vitvet i Journal officiel, undanhållit sig från roteringen, utan att han, likt alla sina koleger, röstat mot Casimir Periers motion, vilket han önskade sknlle blifva kändt. Stopmande bifall från Vvensterp). Två anIra medlemmar afgålvo dylika förklaringar. Tournal officiel för tisdagen meddelar tvh Nira misstag, så aft om rösterna blifvit ävt upptagna skulle P6riers motion ha blifit förkastad, Presidenten förklarade emelertid, att församlingens votering vore gilig och att densamma icke kunde ändras. segitimisten marquis de Franclieu bad 15 et hövekligasto att balloteriogen skulle Srnyas, nen presidenten vidhöll sitt beslut ch öfvergick till dagordningen. Eoligt de senaste dagarnes telegram lär ke Pöriers motion ba utsigt ati gå igenom jan ti tretiomannakomitön, F Ett telegram meddelade för ett par dagar )ka