Aftonbladet – 19 juni 1874, sida 3

reste sig och ansigtet hade på några minuter åldrats flera år. Var detta ditt ärende, sade han med ansträngning, så bör det nu vara till follo nuträttadt. Gå, medan jag kan afhålla mig att kasta ut dig! Jag skall sjelf skaffa mig bevis öfver sanningsenligheten af dina upp: gifter. Här är ett, eccelenza! Sabretasche läste mekaniskt det endast tvenne rader innebållande papper, som hölls. under hans ögon. Om du önskar, kan du ännu en gång återse mig, för att blifva erinrad om, att så länge jag lefver, ingen annan får bli din hustru. Ehuru han ej på tjugu år sett denna stil, igenkände han den genast. Hoppet slocknade i hans själ, han visste nu, att bon lefde och att hon i hela sin infernaliska kraft likt en afgrundgande med bart huggande svärd dref honom från paradisets port. Jag återse henne! utropade han med passionerad häftighet; hon, som förnedrat mitt namn, svikit min kärlek och under dessa tjugu Br, som hon lefvat på mina penningar, ej sändt mig en enda rad, som vitnat om änger eller en önskan af tillgift! Huru vbägar ni ifrågasätta något sådant, och ännu mer, huru vågar hon kalla sig vid det namn, hvars enda fläck hon satt derpå; gå och säg henne att mitt tålamod au är slut, att hon har frihet att handla i enlighet med sina djefvulska ingifvelser, att förkunna vårt äktenskap land och rike omkrirg och göra sitt allra värsta; bed henne dikta tidvingarne fulla med sina historier och söka öfvertyga hela England och Italien om, att hon är en stackars trobjertad och öfvergitven hustru, jag en grym