jsin jungfruliga fägring, en i sin ljufvaste knoppnping af sorgen bruten ros. TREDJE KAPITLET. En qvinna utsår tvedrägtens frö emellan Palamon och Arcite. Som hungriga gamar störta öfver ett döende lejon, så kastade sig hela den ny: fikna och sqvallrande verlden öfver nyheten om Vivian Sabretasches äktenskap. Menniskorna liksom harmades öfver, att detta ända tills nu kunnat hemlighållas och iförargelsen uppbjödo de sina tungors alla förmägor att med blixtens hastighet kringsprida den märkvärdiga upptäckten. Himlen vete, genom hvem den först eller väsentligast kom i farten; lady Molymux sparade ingen möda att sätta den i omlopp, utan serverade flitigt i sin täta umgängeskrets den väl detaljerade historien. Den samvetslösa hustrun och hennes lika samvetslöse broder biträdde tidningarne med så pass värderika upplysningar, att man innan kort, uti Court Talebearer och S:t Jamess Tittletatler hade tillfälle läsa: En viss öfverste vid Hennes Majestäts kavalleri, tongifvande i de förnämsta kretsarne, känd såsom modelejon och artist, hade i desra dagar ämnat fira sitt bröllop med den beryktadt sköna dottern till en irländsk pär, då helt lötsligt den förargliga omständigheten blir uppdagad, att han sedan tjugo är tillbaka är gift förnt. Under denna långa tid har öfverste 8. icke allenast fullkomligt lyckats dölja sitt äktenskap, utan öfverallt uppträdt som en lysande kurtisör och en eftersökt måg. (Forts.)