Aftonbladet – 19 juni 1874, sida 2

FÅNGENSKA P. IROMAN I TVÅ DELAR AP OUIDA. FRÅN ENGELSKAN ÖFVERSATT AF (. C. Min tillbedda Violet, tiden ilar bort, hviskade han, då de, för en stund lemnande det öfriga sällskapet, gingo genom hennes enskilda rum, till hvilka inga andra hade tillträde. Tvenne veckor äro ej mycket, men för mig synas de en evighet! Gifve Gud att du redan vore min!Rodnaden på hennes kinder sade bättre än ord, att hans önskan delades af henne. Skall du alltid älska mig lika högt, Vivian, aldrig mindre varmt, aldrig ljumt och liknöjdt, såsom männen göra så snart de vunnit den qvinna de önska?Aldrig, min dyraste älskling! Min kärlek är varm som mitt hemlands sol och för dig skall den blifva lika evig. Hvad skulle då kunna skilja oxs åt? hviskade Violet lutande sig intill honom, ingen makt på jorden, ty så äro våra hjertan förenade, att döden ej skulle nalkas den ena, utan att äfven taga den andra. Tyst, sade Sabretasche ömt, hvarför tala om död eller sorg, då lif och lycka le emot oss! Vi älska hvarandra och i dessa ord ligger all sällhet jorden kan bjuda oss dödlige. ) Se A. B. n:v 88—098, 95, 97—104, 106, 109, 111, 112, 114—121, 128—125, 128, 129, 181, 138, 185—188.