Aftonbladet – 19 juni 1874, sida 2

son söker er, som säger sig hafva nägot ytterst angeläget att meddela. Jag visste då inte hurn jag skulle göra. Om du alltid lyder efter bokstafven, så är äv, för hvad som sedan kan inträffa, fri från allt klander. Den sökande kunde hafva väntat. Hvad är hans pamn?Det vill han inte säga, sir; han envisas blott att få träffa er. Underrätta honom, att jag icke tager emot någon före klockan tu på dagen. Kammartjenaren lydde, men Btervände inom några minuter. Han vill icke lyssna till er vägran, herr öfverste, utan yrkar allt fortfarande att sjelf få tala med er, En sådan oförskämd slyngel, sade Sabretasche högligen förvånad. Jag tar inte emot honom och dermed punktum, Säg honom att jag inte lemnar tillträde åt andra än dem, som kunna uppgitva sitt namn. Men, sir... Hvad menar du? Tala ut! sade öfversten otäligt. Han säger att hans ärende gäller er, sir och — miss Molymux. Sabretasche ryckte till — Violets namn var honom nästan för heligt, att han utan missnöje hörde det från en tjenares läppar, Visa honom hit, sade han kort, för att med ens göra slut på denna besynnerliga underhandling. Han lade sig åter på soffan och morgonsolen lyste in öfver staffliet, som stod på något afstånd framför honom. Ett par grym ma, giriga ögon togo, honom ovetande, hela scenen i noggrant skärskådande; de be traktade begärligt alla detaljerna af rummets furstligt luxuösa inredning och den spejande blicken stannade slutligen på det sköna porträttet, inför hvilket Sabretasche