FÅNGENSKAP.? ROMAN I TVÅ DELAR Ar OUIDA. FRÅN ENGELSKAN ÖFVERSATT AF C. C. .Lycka! Kalla det ej så, sade de Vigne med värma. Kanske skall den dag ram das, då ni kommer att afsky mig och önska till Gnd att vi aldrig sett hvarandra. Jag! O himmel! Nej aldrig, äfven om er hand gåfve mig döden, skulle mitt sista andedrag blifva en bön till Gad om välsig nelse för er. O! stackars barn — men nu godnatt, Alma Godnatt. Uti dessa tvenne med tyst och dämpad röst uttalade godnatt låg en ljufvare klang än i några föreghende ord de vexlat med hvarandra; hårdt slöt ban hennes begge händer mellan sina och skulle vidrört hen nes panna med den första heliga kyssen, derest ej betjentens: Hertiginnan de la yreillecoars vagn kör fram, hejdat honom. Alm ekipage rullade bort och han stod ensan? Under det klara gasskenet med den AApga etan framför sig, I trots af den ed han på sin bröllopsdag svurit sig sjelf, klappade nu hans bjerta våldsammare än gågonsin och pulsarne sloga vildt. Ur sin långa dvala vaknade käns forna upp i bans själ och började som frid Nöax andar irra Omkring, spridande oreda i förnuftet och förvitiog i tankarne, Ensam och utan att ;hågkomma sin vagn, gick han, rökande sin cigarr, xenom de tolk tomma gatorna, hvilkas enslighet blott då och då stördes af raglande gäster från krö PP) Se A BR nr AR—AR AK. FY—1N4, 106 109 11. 112. 114-121, 123—125, 128, 129, 181 iv AA 185 och 36.