Aftonbladet – 18 juni 1874, sida 3

LLA YARRIIIKRRR Jag har varit på besök hos lilla Tressillian — för att se på hennes taflor npawnrligtvis! En förbunnadt god förevändning. Lord Vane vred egenkärt sina polisonger och skrattade på sitt sardoniska sätt. Jask, den unga flickan, som på Molymuxs bal i går väckte ett sådant uppseende. .I min smak var hon nästan för liten. Det hviskades om att de Vigne på allvar gör henne sin cour, tillade brodern försmädligt, Om han ej bevakar sin rätt, så blir det, hans ensak. ; Emellertid skred denna ljusa och herr sdga sommardag till sitt slut; för Violet lg den ljuf och hänförande som aftonskya öfver den nedgående solen, så klar ocp Rgenomskinlig, som dess bädd i vester syntes hanne. det närvarande och tillkommznde; för henne fanns ingen farhågornar skymning, istet bekymmrens midnattsmörker. Aldrig har jag sett i dikten frammanadt eller genom konstens idealissradt ett anlete så strålande ;f fröjd och lycka som hennes — på läpparne l-kte ett ständigt leende, frid oci sällhet lyste ur de dunkelblåa ögonens djup, såsom Medelhafvetu vågor glimma och glöd.g af den sol, som döljes för våra blickar. Ej ens det mest eyniska och från renhetens och sanningens skönhet bor;vända sinne kuneg undgå att erfara ett brshagligt, nästan beligt intryck vid hbatrak tandet af Vinst Moiymuz strålande BRT iomefägring. Aldrig hade Violet känt ig mera hänfördt lycklig än demna Vag, aldrig hade känslans vingar burit S.4bretasche till så himmelsk flygt. Hap älskade henne med en ömhet, som innslöt allt hvad kärleken kan innefatta, ben älskade henne högre äm sig sjelf och skulle varit mäktig att för hennes frid offra sin egen lycka. (Forts.yå