Aftonbladet – 18 juni 1874, sida 3

Börjande omedelbart framför orkesterns plats, höja sig bänkraderna steg för steg bakåt amfi t-atraliskt; så att den sista bänkraden är 20 fot eller mer högre än den första, och utsigten till scenen stänges ingenstädes. I de flesta teatrar är den vanliga formen en förlängd halfcirkel: i den nya Bayreuth-teatern har man hästskoformen i skapnad af ett noggrannt cirkelsegment. i det att bänkraderna bli längre ju mer bakåt de stå, så att när första bänkraden har en längd, mot. svarande prosceniet (omkring 50 fot). är den sista bänkraden och den kungl. logen eller galle. riet mer än 100 fot lång. Salongens stora bredd (114 fot) och jemförelsevis ringa djup (79 fot) från orkestern till det kungl galleriet tillåter hvarje åskådare att ha en nästan fullkomlig utsigt öfver de scener. som spelas teatern. Denna afdelnings tak förefaller lågt för oss. som äro vana vid höga logerader med ett galleri öfver. Endast ett galleri kommer att finnas, omedelbart öfver det kungl. galleriet; och detta endast ämnadt för innevånare i Bayrenth (500) af hvilka Wagner tänker bjuda några att gratis bivista representationerna Salongens sia.r skuia enkelt prydas med pelare. Men i hela salongen kommer ingenting att draga åskådarnes uppmärksamhet från scenen och hvad som försiggår der. Ingången till de första tolf bänkraderna närmast teatern blir genom fyra dörrar på hvardera sidan; till bänkraderna der bakom kommer man genom två gångar under det kungl. galleriet och ett tiotal bänkrader, hvilka gångar utmynna vid ungefär en tredjedel af salongens längd uppifrån. I denna enkeltkonstruerade salong skall det finnas sittplatser för 1500 ve ner. så att teatern rymmer, inberäknadt galleriet för Bayreutharne, 2000 platser. Wagners anordning med orkestern är ett intressant experiment. Önskande framställa sina skildringar på scenen utan sfbrott för blicken och derföre aflägsna ur åskådarnes åsyn den mekaniska produktionen af musik, kom han på den idn att göra sin orkester osynlig för dem. För detta ändamål sänker han ned orkesterns plats sjutton fot lägre än teatergolfvet. Orkestern, som skall bestå af 106 medlemmar, skall sitta på en plats, hvars hela bredd motsvarar prosceniet och som sträcker sig tio fot in under sjelfva teatern. Kapsllmästaren ensam kommer att höja sig upp öfver de öfriga, så att han, ehuru icke sedd af publiken, skall ha full öfversigt öfver scenen. Blott och bart nedsänkandet af. orkesterplatsen är dock icke den enda nyheten. Wagner lemnar en rymd af 18 fot inåt scenen och sträckande sig öfver dennas hela bredd (icke endast öfver prosceniets) samt upp till taket, alldeles fri. Han kallar detta den mystiska rymden, emedan hans mening är, att den osynliga musikvägg-, som uppstiger från den osynliga orkestern, skall skilja det reala gubliken) från det ideala (taflorna på scenen). m vi så få uttrycka oss, skall publiken se scenerna genom en osynlig vägg af ljud. Wagner väntar sig af denna nyhet några öfverraskande resultat: mystisk och vacker musik och teaterskildringens skenbara förflyttande tillbaka, så att hela scenen blir, som man vore vitne till en dröm. Richard Wagner ämnar äfven få en reformerad. publik, som åskådar hans högtidliga representationer. Operofna skola begyuna redan kl. 4 på eftermiddagen och räcka till kl. 1n på aftonen med en timmes paus mellan hvarje akt. För den lediga tiden skall bli rikligt sörjdt. Der skola finnas åtskilliga förfriskningslokaler samt rum, balkonger och gallerier, förutom trädgården. som omgifver teatern. Utsigten blir mycket argenäm, när vädret är vackert. agver underrättde mig, att NiebelungenRing är komplett, så när som på iastrumenteringen af en del af den sista afdelningen — Götterdämmerung. — och då detta är endast un mekaniskt arbete, är det ett jemförelsevis lätt estyr.: Industriel4 Weichselröret, I norska tidskriften Husvennen läses under rubriken: Husflit följande: Alla känna dessa egendomligt välluktande trägrenar i form af pipskaft, men endast få veta, hvarifrån de komma, och ännu färre tänka sig att de äro frakten af en omsorgsfull trädgårdsodling, idkad med mycken möda. och att de förädlas genom en med hemlighållna artificiella medel understödd långvarig kultur. Denna odling bedrifves företrädesvis i Österrike vid badorten Baden vid Wien. För omkring ett halft århundra sedan försökte en der bosatt svarfvare, Josef Trenner, att plantera den i skogarne i trakten vildt växande, med körsbärsträdet beslägtade Weichselbusken (Prunus Mahleb). hvilken vid odling i Badens jordmån frambragte en mycket vacker produkt af höga, starka likformigt mörkrödt färgade Weichselstammar med en utmärkt vällukt och för öfrigt vackert utseende. Detta försök gaf er t en vidsträckt odling af denna växt, för hvilken jord nånen Hi perligt egnade sig om den också icke på alla ställen gaf lika utmärkt resultat. I våra dagar idkas en storartad Weicbselodling i Baden, i synnerhet af firman Josef Trenner junior, som cke allenast sjelf levererar den största mängden, tan tillika de finaste sorterna. Icke alla Weichjeltridgårdsegare förädla grenarne sjelfve, utan letta verkställes i stor skala af Trenner, som ysselsätter 80 trädgårdsoch fabriksarbetare. Med beredningen eller förädlingen af grenarne nenas det sätt, hyarpå de torkas. rätas och i let bela taget behan las för att lemna en så racker proånkt som möjligt med förökad glans ch vällokt samt varaktig färg Det finus tre ärskilda sorter, röda, gula och gröna, af hvilka jen förstnämnda utmärker sig genom vacker lans och varaktighet och är den bästa varau. )erefter tillformas ändarne och borras grenarne ill pipskaft, hvilka äro eftersökta i hela verlen. an kan få ett begrepp, om huru betydiga denna odling och industri äro, när nät fbr eta, att i Baden tillsammans årligen odlas 00.000 Weichselstammar, hvilka gifva omkri millioner större och mindre pipskaft..