gifva vika för denna sitt bjertas åtrå grumlade den förtjusning, med hvilken hans föreställningar gästade Alma. Han påskyndade emellertid sina steg och efter en qvarts timmes rask gåvg fick han sigte på S:t Crusis, men till sin häpnad äfven på Curly, hvilken, synbarligen i samma afsigt som ban, lemnat Dilcoosha. Med glänsande ögon och glädjestrålande ansigte bade Curly just trädt inom grinden, då de Vigne upptäckte honom; han stannade bakom träden och öfverlade huruvida han borde följa honom. Den lilla trädgården stod nu i sin allra yppigaste fägring och de hvita kastanjeblommorna hade bredt liksom ett tunnt snötäcke öfver gräsmattorna och sandgångarne. Till sin ytterligare och ännu mera obehagliga öfverrasknivg fick de Vigne sigte på Alma, som långsamt promenerade under nägra skuggiga träd i sällskap och under lifligt samtal med Vane Castleton. Också han hade lemnat Sabretasches fest för att traffa Alma — förbannelse, mumlade de Vigne, huru vågade han komma hit. Hade de Vigpe följt sivt hjertas ingifvelse, skulle han rusat fram och kastat Castleton likt en hund öfver trädgårdsbäcken. Vid närmare eftersinnande fann han dock det nödvändiga uti ett klokare beteende. Då Curly öppnat grinden och Alma varweblifvit honom, sprang hon sans ceremonie trhn Castleton, Curly till mötes. Med bit ert obehåg observerade de Vigne den vänliga blick och det glada småleende, hvarmed Alma helsade honom välkommen, och Curly besvarade hennes helsning med en värma, som -i de Vignes ögon var mer än otillbörlig. Vid första ögonkastet uppfattade de V?hela situationen, men ifyla7 3808 lerna af svartsink.--uv den med bil dom om .-ua4 Och den skefva känne uvinpan hans föregående erfarenhet ojbringat honom; passiopens mörka andar började ånyo sin lek omkring honom och ban läppjade ännu en gång:påsvartsjukans