Det norska stortinget år 1874. (Korresp. till Aftonbladet.) I. Efter en sammanvaro af 4!2 månader a! slöt Norges 23:e lagtima storting i går sin förhandlingar och upplöstes på konungen vägnar af regeringens främste medlem, stats ministern Stang. Den afslutade sessioner som är den första i legislaturperioden 1874— 76, har varit upptagen af en mängd olik artade saker, hvilkas bebandling till en de icke har varit utan sin stora betydelse. Utgängen af de på hösten 1873 skedd: nya valen gick, i det stora hela taget, huf vuodsakligen i samma riktning, som näst fö regående stortings politik hade antydt, lik väl med den åtskilnaden, att i en del stä der en mer konservativ sinnesstämniug gjorde sig gällande, under det att på andra sidan i landtdistrikterna åtskilliga mindre brukbara krafter ombyttes dels mot nys personer, dels genom återupptagande af äl dre, ötversittande stortingsrepresentanter a! liberal färg, likasom der några radikale ut byttes met mer moderate. Att ställningen i det väsendtliga var oförändrad i politiskt afseende, visade sig snart vid behandlingen af den sak, som måste sägas på många stäl len ha spelat en hufvudroll i valprogram met, nemligen det äår 1872 af stortinget an tagna förslaget till grundlagsförändring. Bsyftande att för föreningens medlemmar öppna tillträde till stortingets förhan lin gar, hvilket likväl då förvägrades kunglig sanktion med åberopande deraf, att denna reform, hvars önsklighet principielt erkän des, likväl, för att icke medföra en rubbning af den genom grundlagen bestämda maktfördelningen, måste ktföljas af andra samtidiga författvingsändringar, gående ntpå att ersätta den förlust af sjelfständig makt, konungamakten genom statsrådens inträde i tinget befarades komma att lida. Ett k. förslag, omfattande den sålunda bebåjiade komplexen af grundlagsändringar, framlades i år vid stortingets sammanträde till slut ligt afgörande under något af åren 1877— 79. Det gick ut ph införande af upplösningsrätt, fastställande till fyra månader af den tid, bvaruovder stortinget utan konungens särskilda samtycke kan vara samladt. begränsning af representanternes stortingsarvode till-.en bestämd samma samt bestäm mande af ett minimum för afgångne stats rådsmedlemmars pension. Stortinget företog likväl, utan afseende på detta, det hvilande enskilda förslaget om staterådens tillträde till stortinget till behandling och antog det å nyo med den af grundlagen bestämda majoriteten af två tredjedelar af alla röster efter en diskussion, som till sin väsendt!igaste del vände sig omkring det nya k. förslaget, hvilket dock icke från nå gon sida vann medhåll, i det att majoriteten gjorde gällande, att de derstädes fordrade reformerna icke atodo i något nöd vändigt samband med statsrådssaken, hvarjemte pplösningsrästen, i fall den infördes, långt ifrån att medföra den åsyftade makt förökningen för konungamakten, tvärtom måste antagas skola verka i motsatt rikt ning; hvaremot minoriteten anförde, att en fullt betryggande säkerhet i detta afseende endast kunde ernås genom längt mer genomwgripande förändringar, bland hvilka i synnerhet framhölls representationens ombildande efter ett genomfördt tvåkammaresystem. Icke heller stortingets i år förnyade beslut lyckades emellertid vinna k. stadfästelse, oaktadt det af ett flertal re presentanter, hvilka sjelfve bestämdt göra unspråk på att höra till stertiogets utpräg adt konservativa fraktion, ifrigt anmärkes, att regeringsmedlemmarnes fortsatta 1testängning från representationens förhand ingar nödvändigt måste verka förlamande på deras inflytande på ärendenas slutliga Mgörande och derigenom på deras verkliga ss