Aftonbladet – 18 juni 1874, sida 2

AR SURA SUS BUSA BIVEv BI KUTeniv, räl måtte vitna om deras opartiskhet. Röande kapten Lundborgs entledigande fram1öll talaren det om föga grannlagenhet mot olagsmännen vitnande 1 styrelsens åtgärd tt blott några dagar före extra och några reckor före ordinarie bolagsstämma taga stt sådant steg, ett steg som dertill togs ned en rösts pluralitet, denna röst tillhörande verkställande direktören, som sjelf anhöll m att få öfvertaga den befattning han på letta sätt fråntog kapten L. Han begärde lessutom att till protokoll måtte tagas, att van nu, i sin egenskap af revisor, uttalade in högaktning for det sätt hvarpå kapten Lundborg ledt arbetena, och tillkännagaf utt han ernade rösta för att denne blefve styrelsen åter invald. Den diskussion som härefter följde rörde sig hufvudsakligen kring tvenne ämnen: rågan om decharge bt styrelsen samt om let berättigade eller ej i kapten Lundborgs antledigande. Den senare var naturligtvis len, om hvilken striden häftigast rörde sig, och hvilken gaf anledning till dessa lidelseula utbrott, mera rörande person än sak, hvilka varit karakteristiska för bolagets båda stämmor i år. Mot kapten Lundborg och till försvar för styrelsens i fråga va rande åtgärd uppträdde bland andra grefve Strömfelt. Om allt det goda styrelsen utträttat, om allt, som blifvit gjort vid bolagets grufvor i Skåne säger kapten L. — yttrade talaren — det är mig man har att tacka härför. Men han är beviset skyldig. En verklig tjenst har han dock gjort bolaget, det var då han skaffade detsamma ingeniör Fennell, ty det är honom man har att tacka för att arbetena kommit så långt kom de gjort och blifvit på ett förtjenstfullt sätt utförda. Man hade sagt att intet funnes kom berättigade styrelsen att så plötsligt entlediga disponent-direktören och reviso rerna ha velat bevisa sin opartiskhet med den uppgiften att de i sin berättelse intagit alla de handlingar som rört denna sak, Men talaren visade att protokoll finnas, hvilka ej blifvit intagna och hvilka högst ofördelaktigt vitna mot hr L. Dessa upplästes, och af dem framgick att under arbetsinställelsen — då ingeniör Fennell legat illa sjuk och då ingen af bolagets tjenstemän funnits nere i Skåne för att öfvervaka förbällandena — disponent-direktören legat i Stockholm, der bans plats ingalunda vore. Styrelsen hemställde då att hr L. genast måtte nedresa till Bjuf, der förhållandena ovilkorligen påkallade hans närvaro. Hr Lundborg svarade då att de frågor som till afgörande förelågo häruppe voro så vigtiga att han ej borde resa och att han ej heller ämnade göra det, Ett sådant beteende, dä allt vid grufvan stode utan tillsyn, kan ej, sade tal., betraktas annorlunda än såsom i högsta grad felaktigt. Vidare visade tal. att disponent direktören under en tid af 2 månader och 7 dagar lemnat styrelsen i den fullkomligaste ovisshet om hurudan ställningen vid grufvan verkligen var, detta vid en tidpunkt, då dylika uppgilter voro för styrelsen af allra största vigt och fastän han var ålagd att hvar 14:de dag uppsända rapporter. Tal. framdrog åtskilliga andra fall då dispoment-direktören visat sig ohörsam mot styrelsen, en ohörsamhet, som gjorde det till en ovilkorlig skyldighet för styrelsen att afskeda hr L. TI stället för att vara värd klander vore denna åtgärd fastmera den enda, i hvilken tal. gillade styrelsen, och märkvärdigt vore, yttrade han, om Kropps bolag ej skulle kunna reda sig utan hr Lundborg. — Då kapt. Lundborg sedermera erhöll ordet, besvarade han detta grefve Ströwfelts anförande, för hvilet han på samma gång tackade. Ty för örsta gången hade han fått några fakiiska uomärkningar riktade emot sig, fått höra itminstone något skäl hvarföre han blifvit utskedad. Men om dessa skäl voro tilltylestgörande, derpå måste han tvifia. Det vore sant, medgaf han, att han, mot Btyelsens önskan, legat qvar här uppe i Stockwolm, men de frågor, som då förelägo till fgörande, voro de om tegelverket och jernägsbyggnaden, och blott genom sin närvaro rid deras behandling kunde han framtvinga le för bolaget lyckliga beslut, som blefva attade, Hade han ej varit qvar, skulle dessa rågor ha varit oafejorda än i dag, förklarade jan. Sant vore äfven det åberopade för. Ällandet hvad rapporterna betröfar, men tt dessa ej i laga tid uppsändes var ej ans fel. Detta hade sin grund i en brist arrangementer, hvilken ej låge honom ill last, utan fastmera vore beroende på tyrelsen. Hade man lemnat åt honom att rdna och styra härmed, skulle nog raporterna ha blifvit uppsända i rättan tid. Itt styrelsen sväfvat i okunnighet om ställingen under den nämnda tiden, det vore ock ej sant, ty under större delen af enna tid hade verkställande direktören 1eat nere i Skåne, och om han ej lemnat tyrelsen behöfliga uppgifter, vore det hans Beaky Man hade lagt tal. arbetsinställelen ast, men vore det, frågade h ätt att upprätthålla disciplinen bland är etarne, dä en viss person vid sina besök Skåne kunde tillåta sig att säga till dem: Har ni något att anmärka mot ingenlören ller disponent-direktören, sk skrif bara upp ill Stockholm och vi ska skaffa er ny både igeniör och disponent: Man hade sagt, tt tal. engagerat bolagets arbetare och este tjenstemän nere i Skåne, men så vöre sgalunda förhållandet, De allra fleste hade vit antagna af styrelsen, som knappast nbgot lemnat honom fris nänder och som id sina sammanträden sysselsatt sig bäde inge och väl med att afgöra de allra lumpaste småsaker, sådana som inköp af en sele J gång samt Fakaksrdetar en lur och två gukappor ät nattvakten vid Bjuf en annan äng. Skarpt klandrade tal. FÅ åtgärder, om af styrelsen blifvit vidtagna vid Bjut ter hans entlediganda, och sökte visa bäru immelsvidt olika och fördelaktigare ställingen nu skulle ha varit, om han fortfa. unde fått leda arbetet. Af hela bana aprande framgick också tydligt och t åtminstone han var hk ner. art, rtygad om sannin atbv lägen öt. ; ban, slående h 3 ou han yttrade, brast: Ja, fortaät bordet, slutligen ir, sh sanpt ch de på detta sätt, då ropp kr tell heter Lundborg, hela v t vilja förbigå de öfriga yttrandena i ledniag af frågan öm det berättigade i intanm TformdAhanmnn. oa