Aftonbladet – 17 juni 1874, sida 3

samma gång bon förrådde sin naturs rika snille och. behag, lade hon äfven i dagen kännedomen om dessa egenskapers använI dande i sällskapslifvet. Hennes väsendes förnämsta prydnad var den otvuagenhet och fullkomliga mivitet, hvarmed bon utvecklade hela sin öfriga tjusningsförmåga. Denna enda qväll förlänade hennes spparition en fördubblad älskväråhet. Hon var som en fågel, hvars sång i rymden klingar alltmera ut oh klar. ev ju bögre den sig svingar på starka vingars par. Kring lady Ela och hertiginnan Viellecour trängde sig ej hälften sk måuga unga män som omkring. Alma, för att få föra henne ned till hennes vsgn — man äflades om debutantens ynnest och glömde de gamla aktriserna. Med fagra ord anhöll Curly att få följa Alma utför trsppan. Tom Severn skulle med hänförelse mottagit denna nåd och Castleton var färdig att boxa sig frava för att bjuda henne armen, men de Vigne höll dem alla på afstånd och med sitt om medvetet företräde talande lugn följde ban den nya skönheten ut genom korridorerna; måbända skulle han känt sig mindre lugn, om han hört de anmärkningar, som afurden och illviljan genast voro tillreds att hviska bakom deras ryggar. Gasljuset belyste hennes ansigte, då hoy, efter att häfva stigit in 4 vagnen, lutade ale fram och, fäckaxde honom handen, sade: Ack, att jag kunde tacka er, som jag ville! O7a jag någonsin kunde öfvertyga er OR att det ej finnes någon anledving. I. Jag har er att tacka för all den lycka Jog kärt på jorden.s Forts)