Aftonbladet – 17 juni 1874, sida 3

eller tillgjordhet, och jag har således ej skäl att förebrå er för någondera; lät hvar. ken nu eller framdeles mina ord förtryta er. Om ni vieste allt, skulle ni måhända inte undra öfver miva tvifvel och misstankar, och ni skulle säkert ursäkta till och med mina orättvisa. Hans ord voro milda och vänliga, ja, nästan kärleksfulla, och det bedrötvade honom att han framkallat detta moln på hennes ljusa himmel. Hon såg på honom med en blick at ömhet och tillgift. Jag förlåter er,, tade hop; men tro på mig, om ni också tviflar på hela den öfriga verlden. Det skall jag. Fortsättande att tala i en halft hviskande ton, kände han under den hvirflande valsen hennes hjerta slå mot sitt, kennes andedrägt på sin kind och tryckaingen at hennes hand. När sk, i barmoni med musikens smältande toner, glansen från hennes ljufva och strålande ögon öfvergöt honom med sin prakt, då föraummo de bäfvande, buru kärlekens morgon grydde i deras hjertan och spred siit skära ljus öfver den enas osknldsfolla och den andres aningsdystra sinne, Musiken tystnade och de Vigne bjöd benne sin arm, förde henne till en soffa och satte sig vid hennes sida; en skara herrar samlades snart omkring dem och under glaceätande och salongsprat var den vanliga balkonversationen inom kort i full gång. Märkvärdigt var att se den verkan, som denna första afton i societeten utöfvade på Alma; att hon vann beundran-och hyllning var ingalunda förvänansvärdt, hon fick härigenom första lektionen till insigt om sin makt; de blommor man strödde för hennes fötter voro endast eköpbetens pris, mer Pp