Aftonbladet – 17 juni 1874, sida 3

och mäktig fåra. Förnt hade han skrattat åt Sabretasches allvarliga och mina halft skämtsamma råd och varningar, nu blef äg tid att med eftertanke taga dem i akt. Väl om förståndet gifvit honom vapen mot de faror, som genom den nu uppspirande kärleken hotade honom och henne, men svart: sjukan dref i dess 7ställe allt förvuft på flykten och stälde bonom försvarslös mot en fisnde, som väpnat sig i en sh farlig rustning. Tänker ni då inte dansa en enda gång med mig? stammade Alma med dämpad röst sedan hon slutat en vals. Jag dansar nu mer så sällan, svarade han och det läg sanning i dessa ord ty allt sedan Trefusis valsat bort med havs besinning, var dansen för honom förknippad med afskyvärda minnen, Men ni måste valsa med mig. Tala inte så högt, alla omkring 0s8 hörs hvad ni säger, sade de Vigne med ett ofri villigt leende. Är ni mycket uppbjuden ?a För att lemna e valet fritt har jag af slagit alla, som haft artigheten att vilje fullteckva mitt program. Vågar jag då avhälla om nästa vals miss: Tresasillian, sade de Vigne med gå pass höjd röst, att haa skulle höras af de äringstjende, som uppmärksamt betraktade lem. När han slog sin arm omkring hennes lif och de sväfvade bort i valsens hvirfvel ryste han lindrigt vid minnet af att der qvinna, med hvilken han sist dansade, val Trefnsis, Under en paus sade Alma: Ni fick väl den biljett jag sände er, si Folko? Jag är lika litet i stånd att tack: ör för de vacka presenterna, wom jeg kar