Aftonbladet – 17 juni 1874, sida 2

— Spårvägsanläkkningerna i Stockholm. Det ser mörkt ut att få dessa anäggningar till stånd. Man torde erinra sig att kouces ion på deras Ästadkommånde är 1871 beviljides grosshandlaren AL. W. Frestadius och maskindirektören E. Fränckel med. vilkor, bland andra, att spårvägsanläggningen skulle vara fullfordad inom tre år från koncessionens datum. Hrr Frestälius och Fränckel hafya i November 1872 sfverlåtit koncessionen till ett aktiebulag, bestöende hufvudsakligen af tyskar, oc detta bolag har deu 5.i nästlidne månad ill K. M:t ingitvit ansökning om förlängning på ett är af den beviljade koncessionen, anförande säsom hufyudsakligt skäl för denna begäran den, såsom det vill synas, ganska giltiga omständigheten; att Lagugärdslands Strardgata och Strömgatan, i bvilka spårvägslinierns voro afsedda att tframdragas, ännu icke hunvit försättas i sådant tillstånd, att spårvägar kunde i desanimig anläfgas och trafikeras, lvadan anläggningens utförande ioom utsatt tid mött sådant hinder, som det ej barott på koncessionens innebafvare att undanrödja Sedan K. M:t anbefalt öfverståthållareembetet att iafordra stadsfnllmäktigessytte rande i frågan, har hon varit öfverlennad till drätselhämndens och betedningsutskote tets pröfniovg, och hafva dessa myndigheter sammanstämmande hemställt, att den gjorda ansökningen icke bör bif:llas. Da nog egendomliga skälen för denna hemställan innefattas i Drätselnämndens förklariogar, att, då tillsttödet till spårvägars anläggande och trafikeranda i Stockholm blifvit meddeladt bt hrr Frestadias och Frärckel personligen utan rätt för dem att detsamma med laga verkan på annan öfverlåta, nämåden, som icke skulla dragit i betänkande att på de skäl, som-äro i ansökningen uppgifna, tillstyrka för dem anstand med spårvägsanläggningens iullbordande, funnit sig böra hemställa, att nu förevarande, at ett, hufvudsakligen af utländingar bestående aktiebolag gjorda ansökviag, hvilken dess: otom inkomsit sedan hir Frestadits och Fränckel förelagda tid för spårvägsanläggvingens fullbordande redan tilländagktt, icke må till någor btgärd föranleda. ;