lunder en just ä det specifikt prestariiga omI reaktion börjat göra sig gällaude mot hela loch kommunala tjenster. I derstillägg för väl aflönade prestsysslor, om lemplet smittar, som man vet — skulle med tionärernes opkikallase och öfverflödiga väljd vilja, mäste vara för hela denna otjenliga lt framställning follkomligt främmande, dålkb han naturligtvis ej kan annat än anse sih!t verksämhe? särdeles väl ersatt utan et sä jk dant tillägg, och dessutom säkerligen finner ji det med sitt embeta väl förenligt, att föregk it med föredömet af ;hofsamma anspråk: Möj-s ligen har man ock derför att motse, att det I ilia betänk:a förslaget i följd af meddela ja den under hand får utan bulier förfalla —IS hvilket utsn tvifvel vore ä ömge sidor bäst. is Prestlönegregleringsnämnden har, sårom i! man borde vänta, med anledniog af petitioji närernes framställhing icke funvit skäl sttf tillstyrka ändring i församlingens enhäl!igt fattade beslut eller att hänvisa ärendet till vy behandling å kyrkostämma.s Deremotiz har Eyrkorådet funnit sig manadt till den!d hemställar, i enlighet med peritionärernes If förslag, stt församlingen mätte medgitva, att io kyrkoherdens kontanta lön, efter att han åje Platsen tillryggalagt en tjenutetid af femtonls är frän tillträdesdagen samt uppnätt eajlx lefnadsålder af sextio år. må förhöjas med jt ett tilliggsbelopp äf 1500 å 2000 kronor, li att beräknas i kontanta medel. Eharuikb t h 8 a a V e E D visserligen löveregleringsförslaget i öfrigt — helst med den af nänkåen förordade ändring, att trefjerdedelar i stället för två tredjedelar at löserna skola beräknasa att utgå i spanmöl — visserligen icke förefaller Os8 tillfredsställande frhu församlingens synpunkt, törde det dock i det skeds, hvari frågad nu beifibner sig, väsentligen bli:va den ohemula och på bivägar främjade frågan om älåerstillägg för kyrkoherden, som kommer att ädraga sig kyrkostämrans uppmärksamhet. t a Som bekant, har staten på sesare tiderlg inom vissa områden tillämpat älderstilläggs-Åd systemet. Åtskilligt kan sägas för, åtekil-1 ligt äfven — såsom flere bärnti iotresserade)l villigt erkänna — emot hela eruadsatser.lj Vi behöfva ej af den anledning, som för-jt anledt dessa rader, inlåta oss på de stri jr diga meningarna om sjelfva principen, me jr deremot är det af nägon vigt a:t konstå-lq tera, hvari tjelfva grunden och upphefvetil till detta system är att söka. Det är förl! tjoustemän, från början mycket lågt aflö-år nade och med ringa eller ingen usigt tilllr erhällanda framdeles af mera inbringandel: befattningar, som staten antagit detta sy le stem; eu adjunkt vid elsmentarläroverkett t. ex. med 1,000 kronors löna i första löne åw graden har ef er 5 års väl vitsordad tjenst-j! göring fätt 500 kronors tilläsg o. s. v.,förjd att vid äldre är, under stigande lefnads-o kostnader, såsom gift och med bara attli uppfostra, icke sskna medel till anständig !l bergning, eburn befordran till tjenst meds högre lön ej ifrögakomimie, vare sig på grund ö sf bristande kompetens eller derför, att han t just på det lägre undervisningsstadiet hadejt sin rätta verksamhet och der vore svår attir ersätta Men deremot har man visserligen c icke fallit på den iden, att med högre aflö ji nade befattningar, t. ex. statsråds-,justitie jr råds, presideutseller generaldirektörsemls beten, förena förmånen af älderstillägg,!l ehuru lönerna för flsre af dessa till stor)! del förtroendeembeten ej uppgå till samma jt belopp som kyrkoherdens i Nikolai förssm j! ling beräknade n. v. lön samt understigalc hälften af den nu för honom föreslagna IC lönens verkliga belopp. Som man vet, hare — med undantag af utrikesministern blott en af statwrÄden (justitiestatsministern) en aflövivg (18500 kr.) som torde ungefär ! motsvara den nu för kyrkoherden i Nikolai c föreslagna lönens verkliga betorp; presiden : terne i rikets hofrätter ha 9,000 tr., hvar ( till för nästa år kommer ett tilltälligt dy:tidstillägg å 1000 kronor o. 8. v. Föralal! dessa m, fl, befattningar bar man ejifråga ) satt nägot ålderstillägg, hvilket visserligec !? ej har sin grund deri, att de anses så sär s deles osäkra, att en innehafvare aldrigs skulle kunna i dem uppså en för bldersrill It lägg antaglig tjeustetid: nyss afsick ett). konsulstivt stawrkd (lön: 12.000 kr.) (! som innehaft siv plats seden 1860, en ef hofrätterna intages presidentsplåtsen af enl; man, som utnämndes år: 1858 o. s. v. Sköjt let, hvarför för dessa och dylika befaitnin j1 gar blderstillägg icke ifrågasatts, är natur I! ligtvis. att de äro försedda med passandel löneförmåner att tillträda vid embetets mot f tagande; men — märk väl — dessa löner äro till större delen ganska låga i jemfö It relse med den kyrkoherdelön, som man villls höja genom ett älderstillägg! Ait vilkorer ! för ätojatande af detta tillägg — tjenstetid af femton år samt lefnadsålder af sextio — åro så omsorgsfullt afpassade efter den nult varande innehbafvarens förhäöllanden (tfödålt 1815, utnämnd 1858), anmwärkes blott i för-l!l bigäende, skäsom ett ytterligare bidrag till I! kännedom om det ogrannlaga nit, som tagit ! denna sak om hand. 1 Förbises bör ej heller, att ett Blderstill-) lägg, nu beviljadt ät kyrkoherden, förr el-l, ler senåre skall växa at till ett hu ickelt påtänkt belopp, nemligen gerom dylika tilt-lc lägg ät församlingens öfriga presterskay. i Utan tvitvel-skola för ett sådant tillärg bättre skäl kunna anföras, än för det nu ät kyrkoherden föreslagna, Visserligen är det laeant, att aflöningens afpassande, icke efterls arbete och .förtjenst, Wan efter titel och 1 rang, har gamla anor och stöder sig på en seg tradition. Visserligen är det ock sant, att denna mexim just inom. prestestkndet!, haft ett af sina starkaste ryggstöd, hvarförs den ock af gåmmalt varit känd oeh omtalad rädet uppfunneu formel, som Jyder: Mättligt skola kaplanersa hafva. Men det är ej mindre visst, att numera en ganska stark detta nppfattningssätt, hvarom mer än ett riksdagsbeslut bär vittne; och antagligt är, att de grundsatser, som göra sig gällande för aflöning af statens embetaoch tjenste män, skola mer och. mer varda iakttagna!; äfven vid kommunala eller blandade statsId bn et BR rna bg MA Slutligen torde ej böra lemnas utan atfseende det spörsmblet, bvad inflytande äldet blefve allmännare brukligt — och exföra i afseende å det ändamål, man vill vinna genom en ändamålsenlig lösning af den fröga om ålderstigne prestmäns pensio nering, som väl inom en ej alltför aflägsen framtid skall mogna till afgörelse. Uppenbsrligen skulle denna nyhet ej påskynda Aarkasaläsna nregtmäna sfeäne från riklior lä! : TES ke Md be mt bln kt ch BR