Aftonbladet – 15 juni 1874, sida 3

Ack j, sade Alma bedjand-, ri vill säkerhgen icke förstöra mitt nöje. Hvar för har pi talat så litet med mig i dag ?Ni har haft så många andra att tals med, sada de Vigve kallt, och nihbarzett mycket intresserad ut. Detta är grymt, sir Folkol uropade Alma hflgt. Ni vet blott allt för väl at, om ni ej är vänlig emot mig, kan bela den öfriga verlden ej skänka mig negon glädj-. Novsens! men farväl nu, mitt barna. sade de Vigne kort men värligt, ty hans villfälliga vresighet hade nu gifvit rum for den blidhet, hvarmed han e:j.st altid be mötta Alwa, Hvi ken liten älskling hon är, Vivian, sade Violet, dä de kommit ut på vägen; tycker du ej det? Jag observerade henne verkligen icke mycket, och för mig finnes numera blott en älskling. Förbannadt näpen liten unge den der, sade Castleton till mig, hon har ovan ligt små och vackra fötter. Jag fick bhände sevis sigte på den ena. Förmodligen bar de Vigne redan kollrat bort henne. eljest skule jag på tin ara ingenting bufva emot av detrouisera La Valaare och bes fordra lila Alma. Fransyskorna äro så satans extravagsnpa,v Om de Vigue hört detta yttrande, skulle han säkerligen kastat Casilstoa ur sadeln; hans fräcka cynism bragte äfven mitt blod i jäsning, och jag bad honom i så otvety diga ordalag som möjligt komma ihäg, det miss Tressillians börd och uppfostran gjorde dylika arvspeloiogar lika löjl ga som opassande. Ca-tleton strok sina polissonger och svarade ed en axeiryckning, det han ej vetat att Jag och de Vigne voro sädapa