Aftonbladet – 15 juni 1874, sida 2

Jen bit längre, syntes de hvita grindarne och gafveln af S:t Crucis lilla byggnad. Hvilket vackert ställe! utropade Violet släppande hästeus tyglar, Ack, Vivian, ise på de förtjusande gula kycklingarne, de I präktiga törorosorna och den svarta glänsande ks:t:en, som sitter der i solskenet. I Mel ett: smäleende lyfte öfvereten henae Jur sadeln och ställde henne midt ibland alla de föremål hon så lifligt beundrade. Alärig TIhade den lilla gärden med sit. lågbygda boningshus och sin välskötta, blomsterrika trädgård preasnterat sig mera inbjudande och treflig. De stora, lummiga kas anjeträden på ömse sidor om trappan, spalierväxterna, de blomwande äpplevräden och de doftande liljorna förlänade stältet den behagliga anblick, som redan i första ögonblick: t förtjuste Violet. Då vi inträdde, var Alma just syseelsatt at vattna sina blommor; hon råkade denva dag att vara vackrare än någonsin, och osedd af oss, utgjorde hon verkligen en sme. kande aublick, der hon i sin ljusa drägt, med an:igtet belyst af morgonsolena strålar, srod bland de gröna växterna. Är detta miss Tresgilllan? Hon är ja en riktig skönhet! utropade Violet entus siastiskt, Sabretasche, som endast hade ögon för henne, log ät hennes extas. Grefvinnan tog med en högförnäm och kritisk min upp sin lornjett. Castleton gjörde detsamma och betraktado Alma med blickar lika dem, med hvilka han aftonen förut skärskådat fötter och smalben på en opsradansös. De Vigne ubserverade hans an-igtsuttryek och svor inom sig af harm. Alwmas medfödda takt och belefvenbet hade aldrig visat 8i för. delaktigare, än dä bog nu motioy sina ovän. Hade gäster, OM hon I Tuileriernas eller