Aftonbladet – 15 juni 1874, sida 2

Ötverstens lefnadsvanor voro nu alldeles förändrade, Förmiddagarne tillbragte han hos Violet, middagarne vid hennes sida på promenaderna och aftnarne med henne ute i sällskapslifvet. Denna nya lycka tycktes med hvarje dag föryngra honom, och mera intagande och angenäm hade ban aldrig varit. Hans samtal voro qvickare än någonsin, hans skratt hjertligare och öfver ansigtet hvilade ständigt ett blidt uttryck af den högsta tillfredsställelse. Så förundransvärdt snabbt kan menniskan i det närvarandes lycka glömma det förflutnas sorger liksom dalen mörknar och ljusnar allt efter som solen sänker eller böjer sig deröfver. Bröllopet var bestämdt att ega ram inom några veckor, och alla de prosaiska bestyr, som inbegripas i tillrustnin garne för ex dylik högtidlighet, voro för dem båda ett verkligt nöje; hos henne närde dessa omsorger en ständigt växande ömhet, hos honom blefvo de yttre vedermälen af hans dyrkan. Ord kunna ej beskrifva, buru du lycka, som vu log emot Violet, återstrålade i hennes sköva, ungdomsfriska ansigte; för att troget återgifva de madonnarena, af den mest oblandade sällhet förxlarade dragen, skulle det erfordras en Ti tians pensel, Jag visste att vi skulle vinna. Sphådde jag icke det, msjor de Vigne? sade Violet med ett leende, som blottade hennes bländhvita tandrader. 3Jo, vackra profetissa. och om ni alltid vill leda mig med er clairboyance, så skall jag föra mina böcker derefter. Antalet af de vad jag vunnit i dag är någonting otroligt?, sade Violet. Om denna förtjusande häst hade svikit mig, skulle jag bara p handskar blitvit alldeleg rais