Aftonbladet – 13 juni 1874, sida 2

Iouner: 2Jag vuHl blott ställa nägra ord till församlingen. Buffet: Jag kan blott medgifva det, om församliogen tillåter hi Rouher att genast framställa en interpella tion. Församlingen tillåter interpellationen. Rouher: Först vid min ankomst til! Versailles erhöll jag kännedem om detta dokument. Jag vet ej om det är äkta eller förfalskadt. Jag eger ingen kännedom om tillvaron af en sådan förening. I hvarje fall finner jag saken mycket beklagansvärd och instämmer med regeringen, då hon ogillar den. Hvad mig angår, anser jag dokumentet för falskt och begär laglig undersökning. Jag förklarar vid min heder att jar icke känner tillvaron af en dylik komit Om den finnes, skall den bli upplöst. Gambetta: Det tyckes mig, att man här förbisett en vigtig omständighet: finansministern (bonapartisten Magne) och krigsministern äro komprometterade. Båda skydda de bonapartistiska kreaturen och gifva den de vigtigaste poster i departementen. Betänkligt är icke cirkuläret, utan regeringen medbrottslighet med ett parti. Man måste få ljus i saken. Rouher vill att man skall afbida tills undersökningen skett. Gaubetta svarar, att äfven han önskar under sökning. Emellertid gifves det en kategori af personer, som icke borde få tala. De är de uslingar, som förde Frankrike från den 2 December till Sedan. Presidenter uppmanar Gambetta att återtaga sina ord; men denne svarar: Orden äro sagda. de utgöra ingen skymf utan ett brännmärke. Presidenten kallar Gambetta till ordningen. Venstern reser sig under rop af: Kalla ätven oss till ordningen ! Rouher yttrar ännu några ord, hvarefter mötet slutar under den största jäsning. Om gången af den kris, hvilken ledde till kabinettet Broglies störtande, till den gamla majoritetens i nationalförsamlingen upp: lösning och till opinionsyttringarna för nationalförsamlingens upplösning eller republikens definitiva konstitnerande, innehåller senast hitkomna numret af Daily News en intressant korrespondensartikel, ur hvilken vi återgifva följande: Jag hörde någon qvickt jemföra septennatet med den man, hvars öde för kort tid sedan uppväckte så mycket intresse. Den stackars karlen hade sväljt en gaffel, och var lika oförmögen att kasta upp den, som att smälta den, hvarjemte han var utsatt för risken att bli förgiftad, enär gaf feln, som var galvaniserad, undergick ep oxideringsprocess i magen. Jemförelsen är lika trogen som humoristisk. Vi ha i en olycklig stund sväljt Mac Mahon; vi kunna hvarken bli af med honom eller draga nå gon nytta af honom och vi äro iicke ringa fara att förgås genom den rubbnming, som detta heterogena ämne åstadkommit i vår sociala organism. Orsaken till denna allvarsamma situation ligger nära tillhands. De män, som höjde marskalk Mac Mabhon till hans nuvarande värdighet, brydde sig om ingenting mindre än att förse sitt land med en stark och varaktig regering. De bsyftade i första rummet att störta Thiers, som de hatade af hjertans grund; dernäst att utestänga republiken, hvilken de fruktade som en perso nifikation af allt ondt, och slutligen att lemna dörren halföppen för en konung, då de kunde finna tillfälle att smuggla in en sådan, Men det fogade sig emellertid så, att den monarkiska komplotten misslycka: des, och intriganterne stode der med en regering på hand, hvilken de icke visste hvad de skulle taga sig till med, samt med ett krig sinsemellan, emedan de icke vissto hur de skulle hjelpa sig ur klämman. Republikanerne å sin sida skulle säkerligen icke vägra sin hjelp, om man både dem derom och gåfve dem det pris, de begära, nemligen republikens erkännande; men marskal-l. ken tyckeg vara besluten icke gå in derpå.l! Och sannolikt allt mer och mer. led vid parlamentariska institutioner, yrkar han alltjemt att erhålla en konstitutionel ställning. Sådan var vår obehagliga ställning då en ; ny händelse framkallade symptomerna af en ; kris, Hr de Bourgoings utseende till de puterad för Nigvre visade sig vara en tilldragelse af högst allvarlig natur. Kandidaten framställde sig öppet som bonapartist; han segrade med omkring 7000 röster och hans seger var desto mer betecknande!! som det depårtement, hvilket valde honom, icke ansågs luta åt imperialismen. Valet)! törorsakade ett djupt intryck. Med karakteristisk öfverdrift trodde en hvar, atten Napoleonisk restauration stod för dörren! Det var som hade nationen vaknat upp från ! en dröm och redan såg den dynasti i besittning af tronen, hvilken tre gånger!s kommit utländska armber att lägra inom i! Paris murar. Den omedelbara verkan afli af paniquen var att öppna folks ögon förlt orottsligheten af hertigen af Breglieg poli; ik, Döt var han, som förbereddå bonaparistaraes seger derigenorm att han aflägsnadet republikanerne från alla offentliga embeten, ch ännu mer genom hans motstånd mots ipprättandet af en definitiv regering i Frank-!4 ike, Menniskor äro af naturen till den E srad begärliga efter säkerhet, anförde man, tt det vore farligt att lemna frågan om egeringsformenr oafgjord, Om republiken inäanaroges nationen, skulle den antaga vad som helst som hade utseendet af pernanens; icke ens minnena från Waterloo ch Sedan skulle vara tillräckliga att lägga and på dess traktan efter bestämdhet) de politiska sakerna. Hertigen af Audiffret Pasquier och Goulard stodo främst bland lem, som, ehuru tillhörande samma partis om hertigens af Broglie, beklagade följ-e lerna af hans politik och beslöto att fästala örsamlingens uppmärksamhet på bonaparjs ismens tilltagande styrka. Det var pålk lenna grundval, de sökte bilda en adminitration, och då deras bemödanden misslyc-i :ades, var det i samma syfte, som de söktejn stadkomma en ny majoritet. Detta var såls tycket nödvändigare som den gamla majoiteten var upplöst genom deserteringar af!6 åde bonapartister och pttralegitimistor, b fen hvar skulle de se sig om efter allie-lt: ade? Synbarligen inom venstra centern ller bland de moderata republikanerne.x F Bretskrifvaren skilårar härefter försöken m ill en fusion mellan högra och venstra cen-vi rn och lemnar derefter en karakteristik f de båda partiernas program. Sam vilG örut redogjort för syftet och beskaffen-n eten af dessa manifest, anse vi oss ske behöfva återgifva denna del af brefvet, Angående den förestående kongressen it ruxelles om krigsfolkrätten lem-lui ar Petersburger-Zeitung följande undertät-de lser; Tack vare rikskanslern furst Gort-å shakoffs och krigsministern Miljutins upp-e! ;sta blick, har vår regering icke blott in-6( judit till kongressen alla civiliserade sta-uj r, utan äfven lätit tillställa dem ett fär-ki igt utarbetadt förslag till en internationel ri ilitärkonvention, hvilket sålunda bildar35 t första och utan tvifvel betydelsefulltfö rsök från en, regerings sida att kodificeraj br rigslagarna samt utrusta denna kodex med T; ternationel giltighet och kraft. Den före. sö agna-konvenionen omfattar 76 artiklar,loc vilka sönderfalla i-afdelningar, hvilka un T Yr formen af allmänna bestämmelser föregå lö ma ndnelnninatna af nänmanen da sil. Lura I oa 1 f h