längd, 2 till 400 fots bredd och 300 fots djup fortsätter den sedermera sitt lopp, med ett sluttande fall af 100 fot, till Queenstown, hvarifrån den helt stilla genomflyter det låga land, som ligger mellan Qveevs town och Lake Ontario, en distans af andra sju mil, med ett fall på hela denna sträcka af endast 4 fot. : Men bredvid det att geclogerna, som jag . ofvan nämnt, såsom enhypotes uppställt, att : fallet först existerade 35,000 år tillbaka, tro de sig fullkomligt säkra om, att detj: icke alltid varit der det ru är. Och här j uti äro de alla öfverens, liksom de äfven :; alla förlägga det ursprungliga fallet till det ! ofvannämnda Queenstown, Härifrån, sb på ! -tår map, har det så småningom ätit sigl: tilibska 7 mil eller till dess nuvarande plats. Likaledes antager man att fallet skall fortsätta denna retrograda rörelse ända till Lake Erie och att sälunda i tidernas längd Niagarafsallen skola försvinna och det hela endast blifva en mer eller mindre brusande ström. Senare forskare hafva visserligen, med anledning af flodbottnens beskaffenhet, : vägat hysa en motsatt mening — men däl!lt mänga tusentals menniskokidrar med allle säkerhet komma att rinna undanv, innan den t exa eller den andra af dessa vetenskapliga hypoteser kommer att praktiskt bevisas, så kan den nu lefvande generationen i allsköns Inga vallfärda till Niagara, utan att behöfva hysa någon fruktan för att fallet vid deras ankomst dit försvunnit. f Jag hade endast en kort dag att tillbringa , vid Niagara och jag begagnade den så godt, sig göra lät. Jag besåg de brusands vati tevmassornas fall från Goat Island, den öl, som skiljer det amerikareka och canaden-l; siska fallet ät, likaså från Table Rock in-, vid hästekofallet, från Terrspintoruet, 145 ; fot högt och bygdt på nägra klippstycken,, liksom at en osynlig makt fasthöllna just i, vid början af fallets brant, der vattnets ha-, stighet är den största, och slutligen kröpln d v n d k 8 t 8 k i jag försigtigt, iklädd oljekläder, ned i the Cave of the Wind bakom den ofartliga vattenmassa, gom nedstörtar mellan Luna och Goat-Islanl. Jag vill icke söka be skrifva hvad jag under dessa vandringar kände. Man mäste se och känna sjelf. Det mäktigaste intryck erfor jag dock då jag gick ut till Terrapintornet. Redan på den bräckliga brygga, som från Goot-Islanå leder ut till de klippstycken, å hvilka tornet är bygdt, kände jag det derra och skaka ; under mina fötter, och då jag slutligen kom app på tornets veranda, säg de brusande bräddjupen å ömge sidor ech under mig samt hörde det dofva, hotande dänet af den ofantliga vattenmazsa, som bröt kring den grundval, å hvilken tornet var rest, måste jag först tillsluta ögonen en stund innan jag med tillräcklig sjelfbeherrskning kunde uppfatta det storartade skådespel, som tedde sig för mina ögon — och huru naturligt och vackert föreföll mig icke då india f nernas tillbedjande af det dånande vattnets h ande, v Mängen romantisk legend förtäljer väg-l1: visaren under det man vandrar ikring, och i: ju tåligare man hör på eller ju mera in-!g tresserad man synes, desto hastigare följa be)o rättelserna på hvarandra (väg visaren ta !J ger nemligen betaldt pr tid). Då visålunda o voro ute på bryggan till Terrapintornet. fästade han min uppmärksamhet en 10 f fot utspringande bjelke, som stack ut från s bryggan öfver det brusande vattnet. Do gi you wont me te tell the story about tbeli Hermit of the Falls? var den fråga han lsi rjorde, under det han fattade min arm )5 Naturligtvis svarade jag ja, och eå berät ade hp ungefär följande: gt I Juli månad år 1829 kom en ung gentlemanqv ialik man till Niagara och tog in i ett af hoM ellen i den lilla staden nedanföre fallen. Under fl: n veckas tid besökte han så dag som natt dej st: lika ställen, hvarifrån deras storartade skönhet f väst kunde iakttagas, och blef slutligen så inagen deraf, att han beslöt att för alltid bosätta N ig här. Ingen visste hvarifrån den unge man m en kom. De som talat med honom för-äkrade at tt han i alla hänseenden var en gentleman, Ti nen att han icke var meddelsam och att han til kydde menniskor. Efter några veckors förlopp ur nhöll han om tillåtelse att få bygga sig eam ydda på en af The tree sisters, (trenne små l 1. ar liggande straxt ofvanom Goat Island), men än å detta af vissa skäl nekades honom, slog han ris ig ned i ett gammalt cottage på Goat Island. lin lär tillbragte den unge eremiten sina dagarka ch nätter med att uteslutande betrakta och be-på ndra det väldiga vattnet; och när vintern kom, til gp man röken från hans stuga ringla sig upp uften och hörde ljufra toner af musik blanda ig med det då dämpade vattenfallets sorl. lpå ständigt vandrade han ikring, och icke nöjd de ned att beundra på afstånd, afklädde han sigme agligen en eller två gånger och lät sig öfver-än köljas af det strande perlregnet, och hitutgy han visade v. saren på den utskjatande bjel-ha en) gick dagligen och stod der, stundom rig imtals, betraktande det brusande vattnet. Enl tin ag, det var i Juni 1831, var han försvunnen ; til nnu några dagar och man fann Francis Abbot, up å var hans namn, såsom lik vid flodens mynon ing. Välvilliga händer togo vård om den dödel H ch jordade honom i närheten af det vattenfall, ke an i lifvet så högt älskat. al Äfven en annan legend, som den spekuative vägvisaren berättado mig, kan jag, fven med fara att trötta, icke neka mig öjet avt återgitfva. Den lydde sålunda: Tr ångt tillbaka i tiden, innan Vesterns djupalde tillhet stördes af de hvita männen, var det ettett ammalt häfdvunnet bruk bland de röda män föj ens krigare att samlas vid fallet, för att der de 1edelst ett offer egna vattnets ande sin tillbed-,so in, Offret bestod af en hvit kanot, full af mogna sn rukter och utslagna blomster samt rodd öfverhö en forsande strömmen af den af stammens vackni: ste flickor, som senast nått mogenhetsåldern.sk nom stammen betraktade man det som en den lhv ögsta ära och äfven det unga. på förhand dömda l at fret steg med högburen och klar panna i ka. lötf oten på den färd som endast kande sluta med m: ndergång. Men i den röde mannens bröst finas äfven känslor, med hvilkas styrka man först Fe lir bekant, när han, som endast sällan händer, fra igger dem i dagen. gr På den enda dottern till chefen för Seneca 0! idianerna föll en gång lotten att offras åt Niaaf! aras ande. Hennes moder hade förut blifvit de ördad af en fiendtlig stam. Hennes fader var 16 n af de tappraste Hand de tappre och öfver ) Sa ans hårda anlete spred sig sällan ett leende, de tom då hans ögon föllo på hans blomstrande barn, ) Sie et enda som ännu höll honom qvar på jorden de lär lotten föll på henne, såg man likväl icke fr tt drag förändras i hans ansigte. Han beherr 182 kade den rörelse, som rasade i hans inre, och fven under de förberedelser, som egde rum för ffret, såg man icke en tår skymma hans mörka fe Slutligen kom dagen. Skuggorna blefvo(Cz2 it längre och längre, och snart uppsteg månen. Ei örsilfrande Niagaras perlskum. Ännu några kr gonblick. och den hvita kanoten. fylld med blom: Ifö or och frukt, gled sakta ut från strandbrädden hå ch närmade sig alltmer och mer den strida, lva rusande strömfåra, som skulle leda till ound-så iklig död. Den unga flickan styrde med lugn et lin den bräckliga farkosten, under det att in-hö ianernas tjutanden hördes från stränderna. Plötsla: ut visade sig en annan hvit kanot på ström-hn jen, och styrd af Senecahöfdingens starka jlsö and, flög han fram genom vågorna. Denlnå ådde den första kanoten straxt innan dennå ga ycktes ned i den allt förhärjande hvirfveln, år iderns och dotterns ögon möttes för sista gåntil en i en enda lång kärleksfull blick och derefter m: öljdes de båda åt nedför den rasande vatten-ho vassan in i evigheten. så Trappuppgånvgarna till Terrapintornet ka oro säväl pä fotsteg som väggar fullsållade s;, red inskurna namn. Derfann jag hertigar, rarkiser, grefvar, baroner, bankirer m. fl. un Tr a EAA Kn oo TA aa KR