bittra själsångest vakade jag vid min faders bädd, han dog kort derefter i mina armar, lugnt och fridfullt såsom han lefvat. Jag såg grafven slutas öfver den, från hvilken jag aldrig hört ett hårdt ord, aldrig mottagit en förebrående blick; och med krossaat hjerta och sorgbewvungadt sinne kom jag till Eagland. Jag tog i afseende på mitt äktenskap råd a? lagfarre män, de sade mig att giftermålet var fullkomligt giltigt och lagligt, och ehuru moraliskt stor min oförrätt var, den dock icke juridiskt tillär en skilsmessa. Mitt öde var således oupplösligt förenadt med denna samvetslösa qvinna, som, om hon lyckats, skulle satt ett mord som kronan på sina brott. Sedan har jag aldrig hört af hence; jag lemnade henne med ens och för alltid. Dog barnet? frågade Violet. Jag önskade det nästan, ty jag är afundsjuk på allt, som skulle kunna hafva unspråk på dig. Mätte Gud läta mig få lefva för att försona dina oförrätter ! Ljufvaste älskling! hviskade han med värma, du behöfver ej afondas någon från mitt förflutna, ty ingen har nägonsin varit för mig hvad du är och skall blifva. Barnet glömde jag, det egde ivgen plats i mitt hjerta, och hur kunde jag veta om det var mitt? Några år efteråt berättades mig att det dött i sin spädaste barndom, och bäst det, med en sådan moder. Hvad skulle blifvit af den flickan, om hon lefvat nu? Jag kom till England, inträdde i armön och började ett lif, hvars förnämsta uppgift var att i omvexlande tidsfördrif söka glömska af det förflutna. Jag hämnade mig på det kön, hvars dygder jag förnt trott och vördat, och vann härigenom det namn,som din mor tillika med den öfriga verlden anser